Vad betyder och hur uttalas fonolog
Fonolog uttalas fono|log [-å´g] -en -er.
Ordformer och varianter av fonolog
Singular
- fonolog
- obestämd grundform
- fonologs
- obestämd genitiv
- fonologen
- bestämd grundform
- fonologens
- bestämd genitiv
Plural
- fonologer
- obestämd grundform
- fonologers
- obestämd genitiv
- fonologerna
- bestämd grundform
- fonologernas
- bestämd genitiv
Fonolog är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fonolog
Fonologerna har olika uppfattningar om varför skriven tamil inte skilde mellan tonande och tonlösa klusiler. En teori är att tamil aldrig hade konjunkta konsonanter eller tonande klusiler – en klusil blir snarare tonande på grund av elision eller sandhi. Därför skulle tamil, i motsats till indoeuropeiska språk och andra dravidiska språk, inte behöva separata tecken för tonande klusiler. En något annorlunda teori är att tonande konsonanter en gång var allofoner till tonlösa konsonanter, och att frånvaron av åtskillnad mellan dem i den nuvarande skriften återspeglar detta.
Fonologi (av grekiskans phōnē, "ljud", och logia, "lära", även kallat fonematik, främst av engelska strukturalistiska fonologer) är vetenskapen om språkljudens och prosodins interna funktion. Fonologin studerar hur språkljuden fungerar inom språksystemet, medan fonetiken studerar både fysiska (akustiska) egenskaper samt externa drivkrafter som, till exempel, sociala faktorer.
Av exemplet framgår att man tar beteckningen för en av allofonerna, och sedan använder den som beteckning för hela fonemet, fast med snedstreck runt symbolen. Av de två symbolerna [ø] och [œ] väljer alltså fonologer den ena och använder den som symbol för hela fonemet. Man väljer en allofon som "huvudallofon", enligt principen att "[e]n av fonemets allofoner betraktas som huvudallofon, det uttal fonemet får när ingenting annat påverkar".
[r] och [ʀ] är olika foner, men i fonologisk analys av svenska räknas [r] och [ʀ] som varianter av ett och samma fonem. Fonologer säger därför att [r] och [ʀ] är allofoner (varianter) av fonemet /r/. Symbolen för ett fonem bildas genom att man tar IPA‐symbolen för det fonetiska ljud som anses mest typiskt, och sätter symbolen inom snedstreck. Det svenska fonemet /r/ har alltså allofonerna [r] och [ʀ] (och ytterligare några varianter av r‑ljud).
