Forskartjänst Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet forskartjänst

1. För inte så länge sedan fanns i Sverige docent som tjänsteställning, inte bara som titel, i form av tidsbegränsade forskartjänster. Man kunde av fakulteten även tilldelas s.k. docentstipendium och var då i högst sex år förordnad som "innehavare av docenttjänst" med viss undervisningsskyldighet vid en universitetsinstitution. Man talade om "oavlönade docenter" respektive "avlönade docenter" eller om "innehavare av docentstipendium". (källa)
2. Sveri var forskningsstipendiat vid Norges almenvitenskaplige forskningsråd 1950–1959, innehade forskartjänst vid Statens råd för samhällsforskning 1960–1964, var expert i utredningen angående försöksverksamheten mot ungdomsbrottsligheten 1960–1964, sakkunnig i kommittén för behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna 1961–1964, expert i trafikmålskommittén 1963–1972 och filmcensurutredningen 1965–1969. (källa)
3. Westman Berg blev filosofie magister vid Uppsala universitet 1941, filosofie licentiat 1957, filosofie doktor 1962 och docent i litteraturhistoria i Uppsala 1965. Hon var läroverks-/gymnasielärare 1943–67 (barnledig 1939–40, 1941–42 och 1945–46), extra universitetslektor 1968–72, innehade en personlig forskartjänst i kvinno- och könsrollsforskning inom litteraturvetenskap vid Uppsala universitet 1977–81 och tilldelades professors namn 1982. (källa)
4. Sedan 2000 är Östlin verksam som forskare vid Stockholms universitet och Stockholms observatorium (AlbaNova), inledningsvis som post-doc. Han innehade 2003–2008 en särskild forskartjänst finansierad av det svenska Vetenskapsrådet, från april 2003 som docent, från hösten 2004 som universitetslektor. (källa)
5. Allén blev filosofie doktor i nordiska språk vid Göteborgs universitet 1965 på en grafematisk studie av Johan Ekeblads brev. Han var verksam som amanuens och lärare vid Göteborgs universitet 1952–1965, blev extra ordinarie docent i nordiska språk 1965, ledare för Forskningsgruppen för modern svenska 1966, var tillförordnad professor i nordiska språk 1967–1969, tilldelades en särskild forskartjänst vid Statens humanistiska forskningsråd 1970, var professor i språklig databehandling där 1972–1979, var professor i språkvetenskaplig databehandling vid Göteborgs universitet 1979–1993 samt prorektor vid Göteborgs universitet 1980–1986 (samt rektor under ett år). (källa)
6. Laye återvände till Guinea 1956. Efter självständigheten 1958 engagerade han sig politiskt. Men hans kritik av Sékou Tourés regim tvingade honom att lämna sitt land 1965. I den självbiografiska "Dramouss" 1966 upptäcker berättaren att traditionella värden ersatts av politiskt förtryck. Laye bosatte sig i Senegal där han fick en forskartjänst vid "Institut Fondamental d'Afrique Noire" i Dakar. Hans forskning inspirerade honom till hans sista verk Le maître de la parole: Kouma Lafôlô Kouma 1978. Här berättar en griot (sagoberättare) legenden om Soundiata Keita, malinkehärskaren som levde på 1200-talet. (källa)
7. Sundström var projektledare för Socialstyrelsens utredning om mödravårdens innehåll och organisation, sex och samlevnadsprojektet på Gotland 1973–1976 samt projekt om föräldrautbildning 1979–1982, expert i 1980 års abortkommitté 1980–1983 och medlem av SAREC:s insatsgrupp om mänsklig fortplantning från 1978. Hon var ansvarig för utvecklingen av Folkhälsoinstitutets målinriktning för kvinnors hälsa. Hon innehade en forskartjänst vid Department of International Health Care Research 1988–1993 och studerade då villkoren kring familjeplanering, aborter och barnafödande i olika delar av världen. Hon var även bland annat koordinator för ett treårigt projekt i Zambia kring reproduktiv hälsa. (källa)
8. Börje Larsson, som var son till fångvårdsinspektör Anders Larsson och Alvida Sörensen, växte upp i Norrköping, där han avlade studentexamen 1949. Han avlade filosofisk ämbetsexamen vid Stockholms högskola 1955, civilingenjörsexamen vid Kungliga Tekniska högskolan 1958 och filosofie licentiatexamen vid Uppsala universitet 1961. Under sin studietid fick Larsson kontakt med The Svedberg, som vid denna tid var föreståndare för Gustaf Werners institut i Uppsala. Detta var ett kärnfysikaliskt och kärnkemiskt center uppbyggt kring en synkrocyklotron, som kunde accelerera protoner upp till en energi av 185 MeV. År 1954 blev Larsson forskningsassistent vid institutet, där han arbetade med biomedicinska tillämpningar vid den nyutvecklade yttre protonstrålen, och erhöll 1963 en särskild forskartjänst i strålningsbiologi för Statens råd för atomforskning med placering vid nämnda institut. (källa)