Vad betyder och hur uttalas frihandelsprincip
Frihandelsprincip uttalas fri|handels|princip.
Ordformer och varianter av frihandelsprincip
Singular
- frihandelsprincip
- obestämd grundform
- frihandelsprincips
- obestämd genitiv
- frihandelsprincipen
- bestämd grundform
- frihandelsprincipens
- bestämd genitiv
Plural
- frihandelsprinciper
- obestämd grundform
- frihandelsprincipers
- obestämd genitiv
- frihandelsprinciperna
- bestämd grundform
- frihandelsprincipernas
- bestämd genitiv
Frihandelsprincip är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet frihandelsprincip
Figuerola stod 1841–1847 i spetsen för en normalskola i Barcelona, blev sedermera professor i nationalekonomi vid universitetet där samt invaldes i cortes 1854, där han med iver förfäktade frihandelsprincipen och utverkade räntans frigivande. Vid sessionens slut stannade han i Madrid, vid vars universitet han snart kallades till professor i handelsrätt. År 1856 deltog han i Brysselkongressen, som hade till mål en reform i tullväsendet. Efter septemberrevolutionen 1868 blev han finansminister i Serranos kabinett och hade den svåra uppgiften att under stormiga tider rädda det i finansiellt avseende djupt skakade landet från fullständig ruin. Intet annat återstod honom än att reducera utgifterna för armén och för det av staten pensionerade prästerskapet. Därjämte utfärdade han på de ogynnsammaste villkor ett lån på 2 miljarder realer, vilket dock, på grund av landets dåliga kredit, hade så ringa framgång, att knappt fjärdedelen tecknades. Under 1869 måste Figuerola för en kort tid lämna finansportföljen i Ardanaz händer. Efter kung Amadeus tillträde till regeringen 1870 höll sig Figuerola borta från politiken.
Bowring företog i sin ungdom vidsträckta resor, under vilka han gjorde sig förtrogen med åtskilliga länders litteratur och språk samt industriella och kommersiella förhållanden. 1828 offentliggjorde han i Morning herald en högst märklig serie brev om den finansiella ställningen i Nederländerna. Fastän han var motståndare till sin regerings politik, sändes han i många offentliga beskickningar till främmande land för att undersöka handelns tillstånd. Såsom ledamot av underhuset, i vilket han invaldes 1834, tog han en verksam del i striden om spannmålslagarna. Åt 1848 trädde han ut ur representationen, då han ansåg frihandelsprincipernas seger då skulle vara tryggad.
