Vad betyder och hur uttalas friherrlig
Friherrlig uttalas fri|herr|lig -t -a.
Ordformer och varianter av friherrlig
Friherrlig är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet friherrlig
I brevet anges adelskapets rang: obetitlad, friherrlig, eller grevlig (i två fall har även furstlig rang utdelats: Fredrik Vilhelm von Hessenstein och Wilhelm Putbus). Där anges också hur adelskapet ärvs (om detta inte reglerades i lag), en beskrivning av ättens heraldiska vapen, och ofta framgår vilka grunder adelskapet har. Adelns ställning som grupp, dess adelsprivilegier, reglerades förr i särskilda lagar.
Den adliga ätten nr. 1363 Göthe, introducerad 1699, utslocknade på svärdssidan 1712 med den först adlade Samuel Göthe. En annan gren, som också blev tilldelad friherrlig värdighet av Karl XII, representerad här av Johann Friedrich Eosander von Göthe, blev aldrig introducerad i Sverige.
Spens är namnet på två befryndade svenska adelsätter: en friherrlig (utdöd) och en grevlig (fortlevande).
Friherre (av tyska Freiherr) är en adlig titel som också benämns friherrlig värdighet. Benämningen uppkom på 1000-talet inom det Tysk-romerska rikets feodalväsende och betecknade då en läntagare, ein freier Herr (svenska 'en fri herre') direkt lydande under kejsaren. Närmaste internationella motsvarighet, utanför det tysktalande området, är baron.
