Förbehållsam Synonymer Betyder Uttal

• förtegen
• reserverad

Hur används ordet förbehållsam

1. Baggesen var en lidelsefull och ombytlig natur. Vid 19 års ålder gjorde han ett par självmordförsök av olycklig kärlek och religionsgrubbel. Otaliga gånger var han förälskad. Hans svärmeri för Adam Oehlenschlägers syster Sophie, Anders Sandøe Ørsteds maka, påverkade honom i romantisk riktning. Som skald står Baggesen på 1700-talets grund, hans försök att tillägna sig nyromantiken lyckades aldrig. Hans Comiske Fortællinger (1785, senare fortsatta) är kvicka, satiriska och känsliga i formen. Labyrinten (1792-93), en skildring av hans första resa, visar en utomordentlig mottaglighet för intryck och återger skiftande stämningar i en omedelbar och personlig prosastil. Bäst lyckades han i de kvicka och behagfulla "rimbreven", bland annat Noureddin til Aladdin, en något förbehållsam hyllning till Oehlenschläger 1806, och rimbreven från Knut Sjællandsfar, i anledning av bombardemanget på Köpenhamn 1807, samt i små anspråkslösa lyriska dikter (som till exempel Da jeg var lille). Han var ostadig även i sina poetiska planer och fullföljde bara en ringa del av dem. Några av hans mognare verk är skrivna på tyska, även här är visorna bäst, till exempel skärsliparvisan med den berömda strofen: Mein Herz ist wie ein Taubenhaus. Han diktade även på franska. I filosofiskt avseende tog han först intryck av Voltaire och Rousseau och var senare en tid så gripen av Kant, att han antog dennes förnamn Immanuel. Förhållandet mellan Baggesen och Oehlenschläger, som tidvis varit vänligt, blev mycket bittert, då Baggesen 1813-1819, delvis med rätta, angrep den lyckligare skaldebroderns senare alster, som innebar en tillbakagång. Denna strid – kallad "sjuårskriget", innebar att Baggesen förlorade mycket i anseende. (källa)
2. I sitt författarskap satte Bourget sig till mål att med grundlighetens allvar studera och skildra kulturmänniskan. Han likasom inympade på sig själv den unga generationens andliga sjukdomar, han ville bli sin samtids "själskirurg" och har alltmera framträtt som dess moralist. Det är ett dekadensskedes överförfinade, av njutningar livströtta och osunt reflexionslystna människor han behandlar. Bourgets till idealitet längtande konst gav en signal till reaktion mot naturalismen, men själv lånade han naturalismens metod. Även fysiologiska problem går han på livet lika djärvt som Zola, men Bourget var mer förbehållsam och koncentrerad i sin framställning, och hans stil har ett genomkultiverat, ofta lyriskt behag, som avspeglar hans natur. Han har särskilt vunnit anseende som skarp psykolog, vilken riktat uppmärksamheten på människokaraktärernas dolda rottrådar och han var mästare i att tyda invecklade själsrörelser. Sina ämnen tog han mest från den högre societeten under tredje republiken. Länge höll han sig gärna till finansfurstarnas värld, deras kvinnors förvillelser och intimaste känslor skildrade han med delikat pensel, och hans överseende, milt skeptiska sofistik gjorde hans böcker ofantligt omtyckta hos den förnäma kvinnovärlden i dåtidens Frankrike. I sitt moraliserande gav han väsentligen den förvända uppfostran skulden till ett förvekligat släktes brist på vilja, tro och sedlig motståndskraft. För egen del nådde han fram till en "omvändelse", så att han i L'étape försvarar katolicismen och de aristokratiska traditionerna som grundvalar för samhället. Bourget invaldes 1894 i franska akademien. Hans Œuvres complétes gavs ut 1899-1911. (källa)