Synonym till förbrytelse
Vad betyder och hur uttalas förbrytelse
Förbrytelse uttalas för|bryt|else -n -r.
Förbrytelse betyder brottslig gärning.
Ordformer och varianter av förbrytelse
Singular
- förbrytelse
- obestämd grundform
- förbrytelses
- obestämd genitiv
- förbrytelsen
- bestämd grundform
- förbrytelsens
- bestämd genitiv
Plural
- förbrytelser
- obestämd grundform
- förbrytelsers
- obestämd genitiv
- förbrytelserna
- bestämd grundform
- förbrytelsernas
- bestämd genitiv
Förbrytelse är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet förbrytelse
I Norge avskaffades konfiskering av allt löst eller fast gods genom 1814 års grundlag samt konfiskering av viss kvotdel av förbrytarens lösa egendom genom en lag av 1848. I Danmark upphävdes dessa straff 1824, i Finland 1889. Däremot förekom även senare i den nordiska lagstiftningen, liksom inom den nyare rätten i allmänhet, konfiskering av bestämda föremål. Så konfiskerades vid tryckfrihetsbrott den brottsliga skriften, vid lurendrejeri den insmugglade varan, "vid olovlig brännvinsbränning de vid förbrytelsen nyttjade redskapen och det brännvin, som anträffats vid beslagstillfället", o.s.v. I norsk och dansk strafflag fanns en allmän bestämmelse, enligt vilken föremål, som frambragts genom ett brott eller begagnats eller varit ämnade att begagnas för förövandet av en förbrytelse, kunde dömas förbrutna. Likaledes kunde enligt dessa länders strafflagar det genom ett brott vunna utbytet konfiskeras.
I Norge sändes vanligtvis en pil (her-or), att "skära upp härpil" var budskapets talesätt. När allmogen kallades till ting hade budkaveln formen av ett svärd eller en yxa. Om en förbrytelse mot gudsdyrkan skulle beivras var den formad som ett kors. Vid skogsbrand har folk budats med kavel även långt fram i senare tider.
Såsom delikt (av latinets delictum, fel, förbrytelse, även ordet maleficium, illgärning, förekommer i de romerska rättskällorna) upptogs i romerska rätten dels rättsstridigt skadande av annans sak (damnum injuria datum), vilket föranledde ersättningsanspråk enligt den s. k. lex Aquilia, dels stöld, rån, svek, hot, förolämpning (furtum, rapina, dolus, metus, injuria). Även rättsstridigt förfarande med annans fasta egendom betraktades i vissa fall som delikt.
Förbrytelse på Engelska
- crime
