Förhåna synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas förhåna

Förhåna uttalas för|håna -de.

Förhåna betyder håna.

Ordformer och varianter av förhåna

Förhåna är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet förhåna

Efter skolgång i prästhemmet, trivialskolan i Skänninge och gymnasiet i Linköping, kom Clas Livijn år 1800 som 19-åring till universitetet i Lund för att studera till präst, men i samband med faderns död flyttade han 1802 till universitetet i Uppsala. Som student i Uppsala stiftade Livijn 1803 jämte Lorenzo Hammarsköld och några andra jämnåriga sällskapet Vitterhetens vänner, genom vilket de romantiska idéerna först vann insteg i Sverige. Livijns första litterära försök utgjordes av tävlingsskrifter i detta sällskap, mestadels parodiska dikter, i vilka den akademiska smaken förhånades. Under pseudonymen Olof Mollbergsson skrev han polemiska artiklar i Stockholmsromantikernas tidskrift Polyfem, grundad 1809. Det fästes stora förhoppningar vid Livijn, Hammarsköld såg i honom ämnet till en svensk Goethe. Han var mottaglig för de nya idéerna, hade en yster fantasi, var kvick, slagkraftig och ironisk i repliken, men förhoppningarna infriades endast ytterst sporadiskt.

Mer troligt är dock att det är en avsiktlig och förhånande förvrängning av (det visserligen inte påvisade men förmodade) gudsnamnet Baal Sebul som skulle betyda "den höge Herren".

Sven Stolpe beskriver hur Olof Lagercrantz i en tidig bok, Möten med Bibeln, omfamnade en enligt Stolpe naiv form av kristendom. Stolpe härleder ur detta Lagercrantz' uppfattning om att västerländska värden är falska och ytliga: "Det är sin egen tomma stämningskristendom han förhånar." Stolpe refererar hur Lagercrantz har likställt kroppsliga begär med kärlek, och lägger detta i samband med att Lagercrantz började upptäcka kristna ideal som inte passade hans egen självbild: "I hans raseri i sena år mot varje beskärning av sexualiteten anar man vad det i sista hand var som kom honom att överge kristendomen.".

Som generellt visste man att största delen av prästerskapet och borgarna i Österbotten tillhörde en släkt som genom storbonden Erik Ångermans sju döttrar (trodde man) hade utgått från Umeå på 1500-talet. I Fältskärns berättelser får fältskär Bäck ett familjenamn som burits av en av Topelius anmödrar. På såväl mödernet som fädernet utgick Topelius från Sursillarna. Han var mycket informerad om sin släktbakgrund och återvände ofta till den. Detta förhånades av J.V. Snellman (som själv tillhörde Sursillarna).