Förskära Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder förskära, varianter, uttal och böjningar av förskära

Förskära synonym, annat ord för förskära, vad betyder förskära, förklaring, uttal och böjningar av förskära.

Vad betyder och hur uttalas förskära

Förskära uttalas för|skära och är ett verb, böjs som ²skära.

Förskära betyder:

Ordformer av förskära

Aktiv

förskära
infinitiv
förskär
presens
förskar
preteritum
förskurit
supinum
förskärande
presens particip
förskär
imperativ

Passiv

förskäras
infinitiv
förskärs
presens
förskars
preteritum
förskurits
supinum

Perfekt particip

förskuren en
~ + subst.
förskuret ett
~ + subst.
förskurna den/det/de
~ + subst.

Alternativa böjningsformer passiv

förskäres
presens

Förskära är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet förskära

  1. Förskärare eller tranchermästare var den funktionär vid de adliga, furstliga, kungliga eller kejserliga hoven som hade till uppgift att skära upp och servera olika maträtter till gästerna bl.a. vid banketter. Allt ifrån stekar och pastejer till frukt kunde sönderdelas till konstfulla portioner. Enligt den italienska 1500- och 1600-talslitteraturen skulle tranchermästaren helst vara av adlig börd. Han borde åtminstone vara bemedlad nog att ha råd med exklusiva kläder, tjänare och hästar. Han skulle vara i medelåldern men inte gråhårig, renlig och stark nog att hålla en stek på tranchergaffeln. I Italien förekom det att man hade flera tranchermästare som tjänstgjorde vid de olika borden under banketter. Det handlade inte endast om att skära upp och servera utan också att underhålla dem som satt vid borden.
  2. Hur viktigt tranchering ansågs vara vid hoven under 1500- och 1600-talen framgår dels genom att man publicerade böcker i ämnet men också hur avancerade tekniker en tranchermästare helst skulle behärska. Särskilt uppskattat var att tranchera i luften (it. in aria). Detta innebar att tranchermästaren höll det som skulle trancheras på en tranchergaffel framför sig och skar sedan upp rätten med en trancherkniv. I litteraturen beskrevs noggrant hur besticken skulle hanteras samt kroppens och händernas position. Den som ville bli skicklig i att förskära kunde öva på trämodeller av olika maträtter för att förfina sina tekniker. Att tranchera var en ceremoni som demonstrerade tranchermästarens kroppskontroll, vilket ansågs vara utmärkande för aristokratin i motsats till de lägre samhällsstånden under 1500- och 1600-talen. Att förskära för en furste, kung eller kejsare var alltså en ära och något som vem som helst inte fick göra, tvärtom kunde det vara aristokraten med högst rang som fick utföra denna uppgift.
  3. Bland hovets många yrkesgrupper – pager, lakejer, munskänkar, kammarherrar osv – var förskäraren en av dem som stod högst i rang. Titeln användes under 1500–1600-talen. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.