Förstämd Synonymer Betyder Uttal

• beklämd
• dyster
• nedslagen
• svårmodig

Hur används ordet förstämd

1. "Genom sönderrivna moln bryter då och då en månstråle fram. Tolv tunga slag hörs då från kyrktornet. Då sista slaget dör bort ljuder sällsamma toner från kyrkogården. Månljuset faller på en ohygglig gestalt. Det är döden som sitter på en gravsten och stämmer sin fiol, ihåligt och falskt. Man hör skrik och jämmer i gravarna och vinden rister klagande i de nakna trädkronorna. De dystra tonerna från dödens förstämda fiol kallar fram de döda ur gravarna. I vita svepningar fladdrar de runt i en demonisk dans. Ihåliga skrik och fasansfulla skratt river sönder gravfriden. Allt vildare jagar de rasslande skeletten omkring Döden, som stampar takten med sin klapprande fot. Då – som gripna av ett ohyggligt varsel – stannar skeletten. I den isande blåsten hörs inte Dödens musik. En skälvning går genom de dödas skara. De grinande skallarna vänds mot den bleka månen som om de lyssnade. Men åter skär Dödens hetsande toner genom stillheten. Åter störtar de döda sig in i dansen vildare än förut. Vinden tjuter med i den ohyggliga kören, och de nakna lindarna jämrar sig. Plötsligt stannar Döden upp sitt spel och i stillheten som följer hör man ljudet av en galande tupp. De döda skyndar tillbaka till gravarna och den fantastiska synen upplöses i ljuset av den gryende dagen.". (källa)
2. Varken i ämbetsgöromålen eller för övrigt fann han riktig tillfredsställelse och lycka, utan han förstämdes och vantrivdes. Tillfällig förströelse fann han i de med verklig lidelse drivna samlingarna av böcker och mynt, i Ett svenskt myntkabinett (1873) beskrev han de sistnämnda. "Jag har förspillt mitt lif och orkar ej byta om", skrev han i brev 1874, och det föreföll, som om hans levnad skulle mynna ut i bitter resignation och fullkomlig tystnad. Han bröt emellertid helt plötsligt med sitt föregående, tog avsked, upplöste sitt äktenskap 1879 och lämnade samma år Sverige för att tillsvidare leva utanför landets gränser. 1880 ingick han nytt giftermål, med änkegrevinnan Ebba Piper, född Ruuth (född 1844). Efter resor i södra Frankrike och norra Afrika (från vilka hans hustru under märket E, gett skildringar i Ögonblicksbilder från Nordafrika och Syditalien, 1881), bosatte han sig först i Florens och sedan i Dresden. (källa)
3. Scen 3.Utanför slottet. Geneviève gör Mélisande förtrogen med hennes nya hemland. Det förstämda slottet och den dystra parken får henne att rysa. Från de avresande skeppen hörs röster. Mélisande och Pelléas känner sig dragna till varandra. (källa)