Garfågel synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas garfågel

Garfågel uttalas gar|fågel -n garfåglar.

Garfågel betyder utdöd alkfågel.

Ordformer och varianter av garfågel

Garfågel är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet garfågel

Garfågeln var den största arten i familjen alkor. Med en längd på 75–85 cm och en vikt på ungefär 5 kg var den ungefär lika stor som en gås och mycket större änågon nu levande alka. Den var också den enda in i modern tid överlevande arten i släktet Pinguinus, en fågelgrupp som tidigare omfattat ytterligare en stor flygoförmögen alka, Pinguinus alfrednewtoni, som levde i Atlanten.

Garfågeln häckade på isolerade klippöar i norra Atlanten, nära till födorika vatten, vilket är en sällsynt biotop varför det bara fanns ett fåtal häckningsplatser. Utanför häckningstiden födosökte den i vattnen i norra Atlanten, söderut till New England och norra Spanien och norrut till Kanada, Grönland, Island och Norge.

Garfågelns främsta biotop utgjordes av fiskrika havsvatten. Innan den började jagas i större omfattning var den mycket talrik i Norra ishavets södra delar, i norra Atlanten och i Nordsjön. I största mängd förekom väl garfågeln vid Island och Newfoundland, vars av rasande bränningar omgivna små klippöar och skär beredde den trygga häckplatser. För att kunna ta sig i land krävde den en svagt sluttande strand och som häckningsplats föredrog den klippiga öar. Dessa preferenser utgjorde en stark begränsande faktor för lämpliga häckningslokaler. Troligen har det aldrig funnits mer än ett tjugotal öar med garfågelkolonier, varav åtta nu är kända, bland annat öar utanför Skottland, Newfoundland, Färöarna och Island. En koloni kunde bestå av tusentals individer. På Funk Island utanför Newfoundland kunde man i mitten av 1700-talet hitta uppemot 100 000 par som stod tätt ihop och ruvade sina ägg.

Garfågeln fann som andra alkor sin föda i havet. Favoritbytet var fisk (till exempel lodda och atlantisk menhaden) och kräftdjur.

Garfågeln lade ett ägg som mätte 120–130 mm, direkt på klippan. Paret ruvade ägget gemensamt, och efter kläckningen fördes ungen snart ut i vattnet. Garfågeln var i första hand en kolonihäckare.

Ända sedan 900-talet finns det dokumenterat hur garfåglar jagats för köttets och äggens skull. Benrester som hittats i närheten av mänskliga bosättningar tyder på att garfåglar jagats i flera tusen år av maritima arktiska ursprungsfolk. Arkeologiska undersökningar i Nordamerika tyder på att garfågeln var en viktig del i de kulturer som samexisterade med fågeln, både som föda och som symbol. Många av de tidiga maritima arkaiska folken begravdes med garfågelben och i en grav som daterats till omkring 1900 f.Kr. fann man en person begravd täckt av mer än 200 garfågelnäbbar, som man tänker sig ingick i en mantel som sytts av garfågelskinn.

Tidiga europeiska upptäcktsresande till Amerika använde garfågeln som praktisk mat och som bete vid fiske, vilket reducerade bestånden. De europeiska flottorna som fiskade och jagade säl och val utanför Newfoundland använde garfågelkött och ägg som föda och garfågelfett som bränsle vid matlagningen. Garfågeln betraktades som välsmakande, och den fångades i stora mängder eftersom dess oförmåga att flyga gjorde den lättfångad på land. Då den inte kunde flyga, drev man fåglarna flockvis antingen in i löst uppstaplade lådor eller direkt i båtar eller ombord på fartyg, där de sedan slogs ihjäl.