Genitiv synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas genitiv

Genitiv uttalas gen|it|iv [je´-] -en -er.

Genitiv betyder kasus betecknande ägare.

Ordformer och varianter av genitiv

Genitiv är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet genitiv

Genitiv är ett grammatiskt kasus, som oftast markerar ägarskap – att ett visst substantiv äger, innehar eller besitter ett annat substantiv. Ett exempel på en vanlig genitivkonstruktion är mannens hus, som i tyskan uttrycks med das Haus des Mannes och i finskan miehen talo.

Genitiv markeras i standardsvenskan med ett så kallat "genitiv-s" – som vanligen placeras sist på ordet som ska markeras – till exempel Eriks. Enda undantaget är att markera genitiv genom att sätta ut en apostrof direkt efter ett namn som slutar på -s (och -x eller -z) – till exempel Lars' bil – om tveksamhet kan uppstå. Vanligen löses problemet med omskrivning, och den här formen är numera ovanlig i svenskan. Den kan ha viss del i den förvirring som lett till felaktigt användande av engelskt genitiv. I engelska markeras nämligen genitiv med apostrof följt av s – Anna's, vilket i svensk text är fel. Genitiv av Anna skrivs alltså enligt svenska språkregler alltid Annas och aldrig Anna's.

I modern standardsvenska används genitiv främst för att ange ägande och tillhörighet, men det förekommer också i vissa speciella uttryck – bland annat för vissa plats- och tidsangivelser – som exempelvis Hon var utomlands i somras. I fornsvenskan hade dock genitiven betydligt fler användningsområden. Bland annat styrde prepositionen "till" genitiven – vilket lever kvar i ett antal uttryck – som i till sjöss, till fots, till skänks och så vidare.

Huruvida genitiven skall betraktas som ett kasus i standardsvenskan är omdiskuterat. Detta beror bland annat på att man ofta i modern svenska sätter ut genitivändelsen -s på det sista ordet i en nominalfras – i stället för på det substantiviska huvudordet. Genitivändelsen ‑s uppträder så vid exempelvis gruppgenitiv. Genitivändelsen får då gälla hela nominalfrasen och den beter sig alltså lite som ett självständigt ord (eller en klitisk partikel eller en frasklitika) – snarare än som en böjning eller kasus (se vidare: Kasus i svenska). Gruppgenitiv finns i uttryck som "mannen på gatans åsikter", och ändelsen ‑s kan fogas till icke‐nominala ord i talspråkliga vändningar som "grabben ovanpås".

Ett annat skäl som anförs är att kongruens saknas (standardsvenska har till skillnad från fornsvenska inte fraser som ens gammals mans häst). För det tredje saknas rektion, vilket betyder att ord i s‑genitivform inte styrs av verb eller preposition utom i relikter som "till bords". För det fjärde saknar s‑genitivändelsen allomorfer och är opåverkad av värdordet.

Gruppgenitiv är en av anledningarna till att genitivens status som kasus i svenskan är omdiskuterad. För många är det mer naturligt att säga Länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut än Länsstyrelsens i Jämtlands län beslut. I äldre språkvård[förklaring behövs] var rekommendationen, för formell stil, att man satte genitivändelsen på huvudordet – som i det senare exemplet. På det sättet blir det heller ingen tvekan om att det är länsstyrelsens beslut som avses medan betydelsen kan bli tvetydig med genitivändelsen på det sista ordet (i en sammanhållen fras) – även om det känns mer naturligt. Rekommendationen i dag är därför istället att man skriver om texten så att man undviker gruppgenitiv.

I de nordiska talade språkliga varieteterna skedde en stor inskränkning i genitivens användning med början omkring 1300. Inom det nordiska språkområdet är det bara isländskan som bevarat genitiv som ett stark talspråkligt kasus. Till och med i den konservativa älvdalskan är genitiv troligen inte en böjningsform. Omskrivningar används allmänt i folkliga nordiska talspråk (utom isländska) i stället för genitiv.

Utljudande ‑o i feminina n‑stammar blir ‑e i dessa mål. Den fornsvenska genitivändelsen ‑ar blir ‑a genom r‑bortfall.

Under påverkan av engelskan förekommer det i dag att genitivändelsen (-s) i skrift åtskiljs från sitt huvudord med en apostrof – detta är dock inte korrekt.

Genitiv på Engelska

genitive

a grammatical case usually expressing belonging (e.g. "the girl's"