Halskota synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas halskota

Halskota uttalas hals|kota.

Ordformer och varianter av halskota

Halskota är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet halskota

Halskota, cervikalkota (latin: vertebra cervicalis, pluralis vertebrae cervicales) är en av ryggradens kotor i halsen, omedelbart nedanför kraniet. I människans kropp finns sju halskotor som tillsammans utgör omkring en femtedel av ryggradens längd.

Halskotorna är mindre än bröst- och ländkotorna och känns lätt igen genom hålen (foramen) i kotornas tvärutskott (processus transversi) genom vilka vertebralartären (art. vertebralis) löper. Bröstkotor (thorakalkotorna, vertebrae thoracicae) definieras som de ryggkotor som ledar mot ett par revben (costae) och är placerade under (kaudalt om) halskotorna.

Hos några djurarter består delar av kraniet av vertebra-liknande element. Hos människan består nackbenet eller occipitalbenet av fyra sådana element. Hos många ryggradsdjur varierar antalet halskotor. Nästan alla däggdjur har dock sju halskotor, inklusive de med mycket korta nackar, som elefanter och valar, eller långa, som giraffer. Ett undantag är dock sengångare där arterna har mellan sex, sju eller nio halskotor.

Huvudets flexions- och extensionsrörelser sker huvudsakligen i leden mellan den första halskotan och occipitalbenet (atlantooccipitalleden). Cervikalpelaren är dock jämförelsevis mobil och huvudets rörelser är delvis beroende av flexion och extension i själva ryggraden.

Vänster- och högerrotation av huvudet sker nästan uteslutande i leden mellan första och andra halskotan (atlantoaxialleden). Rotation i ryggraden bidrar i begränsad omfattning till denna rotationsrörelse.

De fyra mellersta halskotorna (C 3–C VI) har samma grundform.

Tvärutskotten (processus transversi) perforeras av kothål (foramen transversarium) genom vilka vertebralisartären (a. vertebralis) tillsammans med vener och nerver i de översta sex halskotorna leder till och från hjärnan. Tvärutskotten består av en främre del (tuberculum anterius) och en bakre del (tuberculum posterior) där den främre utgör halskotornas kostala element.

Den översta halskotan, ringkotan (atlas, C I) , är döpt efter Atlas i den grekiska mytologin eftersom den bär kraniet. Dess främsta kännemärke att den saknar kotkropp och istället består av en bakre och en främre båge.