Vad betyder och hur uttalas herrtidning
Herrtidning uttalas herr|tid|ning.
Ordformer och varianter av herrtidning
Singular
- herrtidning
- obestämd grundform
- herrtidnings
- obestämd genitiv
- herrtidningen
- bestämd grundform
- herrtidningens
- bestämd genitiv
Plural
- herrtidningar
- obestämd grundform
- herrtidningars
- obestämd genitiv
- herrtidningarna
- bestämd grundform
- herrtidningarnas
- bestämd genitiv
Herrtidning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet herrtidning
Herrtidning är i den bredaste betydelsen en tidning eller tidskrift inom populärpressen som riktar sig till män. Tidskrifter med enhetligt tema såsom motor, populärvetenskap och sport brukar inte räknas som herrtidningar även om de har en övervägande manlig läsarkrets.
De flesta herrtidningar är livsstilsmagasin med reportage om herrmode, motor, sport, kändisliv, populärmusik, film, sex och samlevnad samt utvikningsbilder, men fördelningen mellan ämnena varierar mellan tidningstitlarna och deras målgrupper (se upmarket och downmarket).
Några internationella herrtidningar är GQ (Gentlemen's Quarterly), Men's Health, FHM och Playboy.
Herrtidningen i Sverige har sin bakgrund i skämt- och boulevardpressen som hade sin storhetstid åren kring och efter förra sekelskiftet. De fiktionsinriktade Levande Livet (1930–1961) och Lektyr var länge sinnebilden för en herrtidning, kompletterat med bild- och reportagetidningar som Se (1938–1981) och Folket i Bild (1934–1963).
På 1960-talet förändrade de tre ovanstående tidningarna sin inriktning, och samtidigt etablerades begreppet herrtidning med betoningen på herr ("för herrar"). Folket i Bild (köpt 1962 av Åhlén &.
Samtidigt som dessa veckomagasin förändrade inriktning, utvecklades floran av rena porrtidningar. Dessa, med namn som Paff, Piff och Private (ej svensk text), hade en dold (till en början olaglig) spridning och var tryckta i mindre format. Begreppet hårdporr myntades 1965, och 1971 skedde lagändring som legaliserade många former av pornografi. De länge stora upplagorna hos (de omvandlade) herrtidningarna sjönk under 1980- och 1990-talen, delvis under konkurrens från nya medier som video och Internet.
Under 1990-talet kom i Sverige en ny typ av herrtidning. Den hade glassigare layout och större fokus på livsstilsrelaterat material som mode och sport, samt en viss andel utvikningsbilder. Hit hör Slitz och Café. Dessa har följts av Moore Magazine och den svenska upplagan av FHM, båda med en mindre "glassig" framtoning.
Vissa herrtidningar är föremål för olika slag av kritik från konservativt och feministiskt håll. Kritiken vänder sig dels mot utvikningarna i sig, dels mot att vissa av herrtidningarna i text och bild framställer kvinnor som objekt. Bildernas och reportagens karaktär varierar starkt mellan tidningarna.
