Vad betyder och hur uttalas hieroglyfinskrift
Hieroglyfinskrift uttalas hiero|glyf|in|skrift.
Ordformer och varianter av hieroglyfinskrift
Singular
- hieroglyfinskrift
- obestämd grundform
- hieroglyfinskrifts
- obestämd genitiv
- hieroglyfinskriften
- bestämd grundform
- hieroglyfinskriftens
- bestämd genitiv
Plural
- hieroglyfinskrifter
- obestämd grundform
- hieroglyfinskrifters
- obestämd genitiv
- hieroglyfinskrifterna
- bestämd grundform
- hieroglyfinskrifternas
- bestämd genitiv
Hieroglyfinskrift är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hieroglyfinskrift
Purpurfärgning omtalas redan i Egyptens hieroglyfinskrifter, och genom kemisk undersökning av en gammalegyptisk mumiedräkt har konstaterats, att dess färg härrör av snäckpurpur. Den skattades mycket högt under forntiden, och dess användning har under årtusenden varit förbehållen åt samhällets högst uppsatta. Så bar till exempel det gamla Roms dignitärer hedersbenämningen purpurati, och om "den rike mannen" i liknelsen heter det, att "han klädde sig i purpur och kostbart linne" (Luk 16:19). Hos Plinius den äldre och andra romerska samt hos grekiska skriftställare finns noggranna uppgifter om purpurns framställande och användning. Av skalsamlingar, som hopat sig vid de gamla tillverkningsorterna i Grekland och Italien, vet man, att färgen bereddes företrädesvis av snäckan Bolinus brandaris, men även av två andra arter inom familjen purpursnäckor: Hexaplex trunculus och Stramonita haemastoma.
Den dyrbara ring, som tyrannen Polykrates kastade i havet som offer åt gudarna, berättas ha innehållit en smaragd. Smaragdgruvorna vid Zabarah och Kosseir vid Röda havet var enligt en där funnen hieroglyfinskrift bearbetade redan 1650 f.Kr. De berömda gruvorna i Tunkadalen i Colombia upptäcktes 1555, och gruvorna vid Muzo i samma land kände spanjorerna till redan 1537. Där förekommer smaragder med kalkspat, kvarts och svavelkis i en försteningsförande bituminös kalksten och i en svart lerskiffer. I gruvorna vid Jekaterinburg upptäcktes smaragd 1830, där förekommande i glimmerskiffer. Sibiriska genomskinliga smaragder av lägre kvalitet finns i hela 3 dm längd och väger flera kilogram. Så kallade akvamariner, smaragder av sjögrön färg, finns med vikter av mer än 7,5 kg.
