Huvudvikt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet huvudvikt

1. Ofta låg den dualistiska grundåskådningen undanskymd men överallt kännetecknades rörelsen av stark fiendskap mot det katolska prästerskapet och hierarkin och även mot kyrkans helgon-, relik- och sakramentväsen. I sin gudstjänst lade de huvudvikten på predikan och bön. De skall även ha värderat fastor högt. (källa)
2. Musikdrama är en benämning på en med operan besläktad konstform, där huvudvikten läggs på dramat, dikten, vartill musiken kommer som uttrycksmedel, inte som ändamål, till skillnad från traditionell opera. (källa)
3. På de sistnämnda lade Friedrich von Schiller huvudvikten, då han sade: "I ditt bröst är ditt ödes stjärnor". Återigen sammanhanget mellan individen och världsalltet betonas, när man fattar de olika varelsernas öden som uttryck för en förnuftig världsordning eller en gudomlig försyn. I strid mot varandra står dessa båda uppfattningar, endast när de uppfattas ensidigt. (källa)
4. Vid belåning lägges huvudvikten vid att panten är god och lätt realiserbar, medan den personliga kreditvärdigheten kommer i andra hand, även om den givetvis inte lämnas utan hänsyn. Lånegränsen varierar alltefter pantens art, känslighet för prisfluktuationer m.m. Goda värdepapper, som statsobligationer, belånades upp till c:a 90%, medan aktier och varor, som ofta kan utsättas för prisförändringar, endast belånas till ca 50 %. (källa)
5. Om arten och värdet av det stadium eller den tillvaroform (respektive absolut förintelse), som vinns i och med moksha, har man olika uppfattning efter olika system, sekt och tro. Så till exempel är moksha enligt Adi Shankaras vedantistiska system själens medvetande av att den är förenad med och identisk med det absoluta (brahman) utan vidare individualitet. Sankhyaläran anser, att själen i och med moksha ernått klarhet om att den är skild från materien och att det inte är själen, utan materien, som handlar, samt genom denna insikt känner sig (med bibehållande av individualitet) för evigt frigjord från materien. I buddhismen läggs huvudvikten på den intuitiva kunskapen i form av extatisk meditation (dhyana), som meddelar trolldomskraft och är det förnämsta medlet att slå in på vägarna till nirvana. Men dhyana kan inte på verksamt sätt utföras, om inte själen genom dygd och lidelsernas undertryckande är förberedd för densamma. I dhyana uppgår då vissheten om de fyra heliga sanningarna om lidandet, lidandets uppkomst (av törsten, livsåtrån), lidandets upphävande medelst törstens upphävande och den åttadelade vägen. Slutmålet är den fullkomliga sinnesron här i livet redan (nirvana) eller slutligen i döden (parinirvana). (källa)
6. Andreæ blev 1620 superintendent i Kalw och senare hovpredikant och konsistorialråd i Stuttgart. Han var en anderik motståndare till 1600-talets nya skolasticism, vilken med förbiseende av ett sant kristligt liv lade huvudvikten vid tillspetsade dogmatiska bestämningar. I ett mycket stort antal skrifter gisslade han med satirens och allegorins vapen sin tids religiösa och sedliga fördärv. (källa)
7. Sismondi stod i många avseenden kvar på sin ursprungliga smithianska ståndpunkt, samtidigt som han ur etisk synpunkt opponerade sig mot den klassiska skolans starkt egoistisk-individualistiska anda. Skolans syfte var, enligt Sismondi, obegränsad produktion, men för förmögenheten ("la richesse") glömde den människan och hennes fysiska välbefinnande, och det senare måste enligt honom utgöra den ekonomiska vetenskapens mål. Han bekämpade åsikten att produktionens resultat i och för sig skapar efterfrågan, en uppfattning som främst företräddes av Jean-Baptiste Say. Med en i övrigt ohållbar särskiljning mellan nationalprodukt och nationalinkomst försökte Sismondi bevisa faran av en av maskiner alltmer främjad allmän överproduktion, vilken utgjorde orsaken till kriserna. Han lade synbarligen huvudvikten på frågan om förmögenhetsfördelningen, och i sin teori om "mieux-value" – ett slags merinkomst, som "den rike" tillskansade sig på "den fattiges", på den otillräckligt avlönade arbetarens bekostnad - kan han i viss mån anses ha föregripit Karl Marx mervärdeslära, trots att han inte hävdade att arbetet skulle vara den enda värdeskapande faktorn. I samband med denna åskådning stod hans förslag, att arbetsgivarna skulle åläggas att garantera arbetarnas försörjning vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. Staten måste lagstifta om en dylik nödvändig lön och ingripa för en jämnare förmögenhetsfördelning i allmänhet. (källa)
8. Traditionellt läggs i Norge vid utnämning eller befordran till professor ingen stor vikt vid undervisning då professorskompetens traditionellt ses som en rent vetenskaplig kvalifikation. Vid befordran från førsteamanuensis (universitslektor/docent) till professor fram till 2019 beaktades endast forskningskvalifikationer. Från 2019 har undervisningsspecifika tilläggskrav införts vid högskolor (dock inte inom institutssektorn), med möjliga undantag vid rekrytering av forskare från utlandet eller andra sektorer än högskolor (t.ex. institutssektorn eller universitetssjukhus). Dock skal huvudvikten fortfarande ligga på forskning och undervisningserfarenhet kan inte kompensera för brister i vetenskaplig kompetens. (källa)
9. Freud hade lagt huvudvikten på konflikter mellan inre omedvetna behov, speciellt mellan aggression och kärlek, och dels jagets verklighetsorienterade ställningstaganden, dels överjagets känsla förätt och fel, moraliskt och omoraliskt. (källa)
10. Hans första tragedi, Judith (1840, spelad i Stockholm 1916) inleder en rad historiskt-romantiska dramer med huvudvikten lagd vid den psykologiska analysen. Snart därefter publicerade Hebbel en samling lyrik, Gedichte (1842), samtidigt som han sökte sin lycka i Köpenhamn. Av Kristian VIII fick han ett tvåårigt resestipendium. Sitt dramatiska författarskap fortsatte han med Genoveva (1843) och Maria Magdalena (1844, svensk översättning 1928), det senare ett borgerligt sorgespel, fullbordat i Paris, där han knöt bekantskap med Heinrich Heine. För det rabulistiska "unga Tyskland" hyste Hebbel för övrigt ingen sympati. (källa)