Huvudtryck Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet huvudtryck

1. Akut accent (accent I, mager, hoppet, Forden, Fahlman) kallar man den ordaccent däröstens tonhöjd stiger en aning under uttalet av den ordstavelse som har huvudtryck. Eventuella övriga stavelser (som normalt följer därpå) uttalas med lägre tonhöjd relativt den huvudtrycksstavelsen nådde. Tryckförhållandet blir sådant att samtliga stavelser utöver huvudtrycksstavelsen får svagtryck. Samtliga enstaviga ord har denna ordaccent, liksom övriga ord med huvudbetoning på slutstavelsen. Denna ordaccent är identisk med den enda i de flesta språk utan tonsystem, till exempel engelska. (källa)
2. Anden (bestämd form av and) och anden (bestämd form av ande) har samma betoning (huvudtryck på första stavelsen) men olika ordaccent. Det första ordet har akut accent, det andra grav accent. Se även Exempel på minimala par i svenskan. (källa)
3. Några ordpar som normen–norrmän kan ifrågasättas eftersom ordet som har akut accent kan uttalas med ett schwa i andra stavelsen: normen kan uttalas . Det är tveksamt huruvida ord med grav accent som norrmän kan uttalas med schwa i andra stavelsen. Den fonologiska orsaken till att minimala par som normen–norrmän är tveksamma är att senare ledet i ett ord med grav accent uppbär bitryck, en ganska stark betoning, medan det senare ledet i ett ord med akut accent är obetonat. Icke sammansatta standardsvenska ord har i princip tre kontrasterande vokaler i obetonad stavelse (fasar–fasor–faser), medan sammansatta ord med grav accent har samma fonematiska vokalkontraster i stavelse med bitryck som i stavelse som uppbär huvudtryck, alltså åtta eller nio korta vokalallofoner. Den fullständiga uppsättningen vokaler i andra ledet av sammansatta ord med grav accent visas av ordpar som halvtom–halvtum, helrätt–helrött och jätterisk–jätterysk. Sålunda är det osäkert huruvida ett ord som norrmän endast skiljs från normen genom ordaccenten, visserligen kan man uttala båda orden med samma vokalkvalitet i andra stavelsen, men normen torde dessutom kunna uttalas med andra stavelsens vokal reducerad till schwa, vilket norrmän troligen inte kan. Jämför helrätt, där ett uttal med schwa skulle leda till att kontrasten helrätt–helrött förloras. Eftersom uttal av normen och norrmän med samma vokalkvalitet i andra stavelsen är möjligt och vanligt är det dock försvarligt att ta med sådana ordpar i listan. (källa)
4. Slutledsbetoningen i både kurragömma och tafatt visar att det ursprungligen är fråga om uttryck bestående av två ord. Egentliga sammansättningar (som till exempel skattegömma) har ju huvudtrycket på första ledet. (källa)
5. Betoning i betydelsen tryck bör inte förväxlas med ordtoner. Betoningen är det enda som skiljer åt i uttalet mellan orden formel och formell. Å andra sidan har orden tomten (bestämd form av tomt) och tomten (bestämd form av tomte) båda huvudtrycket på den första stavelsen och de har därför samma betoning. Det som skiljer dem åt i tal är ordtonerna där det första har akut och det andra grav accent. (källa)