Individualisera synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas individualisera

Individualisera uttalas in|di|vidu|al|is|era -de.

Ordformer och varianter av individualisera

Individualisera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet individualisera

Manskvartetten var mera en utvidgad form av manstrion (tenor, baryton, bas), som fanns parallellt med kvartetten under hela 1800-talet. I repertoaren för manskvartett var stämmorna ofta mycket individualiserade, ibland med virtuosa inslag.

Individualiserade bevis: Enbart grupptillhörighet är inte tillräckligt.

Webbkakor som används för att webbplatser ska kunna utbyta information mellan varandra om sina användares beteende, exempelvis för att individualisera reklam baserat på sökningar och köp, kan upplevas som integritetskränkande. Sådana webbkakor beskrivs ofta som en form av adware, och vissa säkerhetsprogramvaror kan varna för sådan adware, även om de i egentlig mening inte är skadlig programvara.

Bilddyrkan är, med undantag för zoroastrismen, den ortodoxa judendomens framställning i bild av gudomen och de religiösa idéerna. I regel har dessa bilder i sig dyrkats. De första kristna använde sig i huvudsak av symboliska och icke individualiserade framställningar som fortfarande kan ses i vissa kristna katakomber.

I början av 2000-talet började allmänheten betrakta Internet som en viktig informationskälla och kommunikationskanal. Detta innebar att hälsoråd och hälsoinformation blev ett av de mest sökta ämnesområdena. Snabbare uppkopplingar (bredband) och videokonferensteknik gjorde det därefter möjligt att genomföra individualiserade medicinska konsultationer online snarare än att enbart erbjuda allmän medicinsk information avsedd för allmänheten. Detta utgjorde en vidareutveckling av internetsajter med allmän medicinsk information, som amerikanska WebMD, startat 1996.

I Kvinnofrontens och Artemis Systrars handbok om feministiskt självförsvar definieras det feministiska självförsvaret istället som tredelat i "grundstenarna": kunskap, handlingsberedskap och systerskap. Det syftar då på att få kunskap om mäns sexualiserade våld, att få handlingsberedskap i form av både fysiska och andra konkreta försvarsmetoder, och att tjejer och kvinnor behöver samarbeta/arbeta politiskt mot allt kvinnoförtryck. I Kvinnofrontens/Artemis Systrars handbok varnar de också för att individualisera det feministiska självförsvaret, bland annat för att det kan riskera att förövarna och det sexualiserade våldet framstår som om det vore den enskilda tjejen/kvinnans problem att lösa.

Sitt mästerverk åstadkom Fielding med Tom Jones (1749, svensk översättning 1765 av M. Ekelund). Den har betraktats som den första moderna romanen. Här har de pikareska motiven infogats i en bred skildring av engelskt herrgårdsliv. Även i karaktärsskildringen är Tom Jones epokgörande genom sina rikt individualiserade karaktärer. Fieldings sista roman Amelia (1751), är mera känslobetonad.

Steffens kallades 1804 till professor i filosofi och naturvetenskap i Halle. Där utövade han starkt inflytande på Schleiermacher, flyttade 1811 till Breslau och 1832 till Berlin. Under dessa år deltog han i den tyska frihetskampen mot det franska förtrycket. Längre fram bekämpade han så väl den från universiteten utgående radikala rörelsen som ock regeringens planer till en kyrklig union. Utom de nämnda båda skrifterna författade han, på tyska, Anthropologie (1822), flera religionsfilosofiska skrifter, noveller (1837—38) med ryktbara naturskildringar (bland andra Die vier norweger, 1827—28, "De fyra norrmännen", 1836) samt en kulturhistoriskt värdefull självbiografi, Was ich erlebte (10 band, 1840—45, 2:a upplaga 1844—46, senast 1908, utgiven av Gundelfinger), där han även skildrar sitt besök i Sverige. Hans Nachgelassene schriften utgavs 1846. Som filosof var Steffens anhängare av Friedrich von Schellings naturfilosofi, men hade djupare naturvetenskapliga insikter än sin lärmästare. Ett religiöst grundintresse uppbar hans tänkande, i det att han i allt strävade efter att uppspåra den grundkraft, varav han ansåg allt vara lägre och högre uppenbarelseformer, men därjämte framträdde hos honom en genomgående individualistisk tendens, ju mera individualiserad en naturform är, desto mera ansåg han den ha oändlighetens prägel, genom större innehåll och rikare motsättningar stå universaliteten närmare.