Synonym till inrapportera
Vad betyder och hur uttalas inrapportera
Inrapportera uttalas in|rap|port|era [in´-] -de.
Ordformer och varianter av inrapportera
Aktiv
- inrapportera
- infinitiv
- inrapporterar
- presens
- inrapporterade
- preteritum
- inrapporterat
- supinum
- inrapporterande
- presens particip
- inrapportera
- imperativ
Passiv
- inrapporteras
- infinitiv
- inrapporteras
- presens
- inrapporterades
- preteritum
- inrapporterats
- supinum
Perfekt particip
- inrapporterad en
- ~ + subst.
- inrapporterat ett
- ~ + subst.
- inrapporterade den/det/de
- ~ + subst.
Inrapportera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet inrapportera
Numera har de flesta stationer avbemannats och tågklareringen fjärrstyrs via datorsystem. Ställverken är undersystem som inrapporterar lägena på alla växlar, alla signaler samt vilka spårsträckor som är belagda med tåg. Den informationen utnyttjas sedan när en tågfärdväg läggs genom att lägga om växlar och visa nya signaler.
Självmordsstatistik bygger på inrapporterade data över vilka dödsfall som varit självmord. Då det i många fall inte är entydigt när ett dödsfall är ett självmord är det en stor osäkerhet i validiteten i materialet. Då det dessutom finns kulturella skillnader mellan länder när dödsfall klassas och rapporteras som självmord, så är talen mellan länder i många fall inte jämförbara.
Det förefaller som om epidemin drabbade pastoratet nästan chockartat, för i mitten av augusti 1834 hade det konstaterats, att inga sjukdomsfall ännu inrapporterats. Man hade åtskilts med "uppmaning att möta den allt mera faran med oförskräckthet och förtröstan till Försynen samt med rådighet och självförsakelse söka göra den så litet förödande som möjligt".
Holländarna handlade snabbt. Den 7 oktober 1658 satte den stora holländska flottan segel och nitton dagar senare fällde man ankar norr om Öresund, vid ett grund som kallades "Lappen". Från Kullaberg i nordvästra Skåne inrapporterade svenskarna antalet fiendeskepp, 39 örlogsskepp och 8 transportskepp med soldater och proviant till det innestängda Köpenhamn. En flotta på 1 278 kanoner, 4 501 matroser och 1 000 soldater väntade på rätt väder. Nere i Öresund, vid ön Ven, låg svenska flottan på 31 örlogsskepp, 14 armerade handelsskepp, 1 838 kanoner och 6 649 man.
Albit inrapporterades först gången i Sverige 1815. Sitt namn har mineralen fått av latinets albus på grund av sin vita färg.
Bergmästaren för södra Sverige, Anton Schwab, inrapporterade år 1737 till Bergskollegium att ett kopparmalmsstreck påträffats vid Gyafors (idag Ädelfors) i mellersta Småland, vid Emåns översta lopp. Fyndet föranledde vidare undersökningar, och en skogvaktare och en bonde påträffade följande år ett malmstreck. Prov skickades till Bergskollegium, undersöktes i kollegiets "proberkammare" och befanns innehålla guld i rik mängd, inte mindre än 5%, samt en mindre andel silver.
