Klichéartad Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet klichéartad

1. Idag driver parodier ofta med stereotypa människobeskrivningar och har klichéartad handling. (källa)
2. Innehållsmässigt har fornaldarsagorna delvis influerats söderifrån, nämligen från fransk och kontinental riddarepik, ehuru många av sagorna är sprungna ur fornnordisk och forngermansk myttradition. Jämfört med islänningasagorna är den historiska bakgrunden mera otydlig, i vissa fall tycks de vara fritt uppdiktade. Avsikten med sagorna torde ha varit främst som underhållning och inte alltid att korrekt återge ett historiskt förlopp. Stilen i fornaldarsagorna skiljer sig också från den i islänningasagorna. Medan islänningasagornas stil är saklig, naken och kärv, kan stilen i fornaldarsagorna ofta vara sentimental, klichéartad och bombastisk. Personteckningarna är också mer flacka och schablonartade i fornaldarsagorna. (källa)
3. Om Kusturica i Zigenarnas tid ville uppmärksamma romernas situation, så visar han i Svart katt, vit katt snarare upp en klichéartad bild av det romska livet. Som Dina Iordanova skriver:"While Gypsies had memorable characters, Black Cat is built on memorable caricatures." För filmen fick Kusturica regipriset Silverlejonet vid Filmfestivalen i Venedig. (källa)
4. Pastrone hade lanserat Menichelli som en sensuell och dekadent synderska av ungefär samma typ som ofta spelades av Lyda Borelli och Francesca Bertini. Den rollen fick hon axla i något olika varianter i många dramafilmer under 1910-talet, vanligen regisserade av antingen Gero Zambuto eller Eugenio Perego. Hon fick under sin tid i Itala Film inte prova någon annan typ av roll, vilket hon inte var helt nöjd med. Hon förnyade därför inte sitt kontrakt med Pastrone när det gick ut 1920 utan skrev i stället på för Rinascimento Film, ett bolag som ägdes av baronen Carlo Amato. Amato som hon inledde ett förhållande med övertalade henne att fortsätta i samma rollfack i de flesta av de filmer hon gjorde för hans bolag, vanligen regisserade av Amleto Palermi eller Telemaco Ruggeri. Mot slutet av karriären fick hon äntligen chansen att spela i ett par komedier och klarade enligt filmkritikerna det alldeles utmärkt men publiken uppskattade inte filmerna lika mycket. Menichelli hade emellertid inte för avsikt att återgå i sin tidigare rolltyp som hon ansåg ha blivit alltför klichéartad. Den italienska filmindustrin kom ungefär samtidigt in i en djup kris som varade ca 1924–28 och det var under dessa år svårt att få finansiering till några filmer överhuvudtaget, än mindre till sådana som inte kunde förväntas vinna publikens gillande. Menichelli valde i detta läge att avsluta karriären när hennes kontrakt med Rinascimento Film gick ut 1925. (källa)