Kommunalman Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kommunalman

1. Den vita villan Sofiero låg i nuvarande stadsdelen Bö, ungefär där Sofierogatan börjar, och var barndomshem åt direktör Elon Jacobsson vid SKF. Villan var uppförd av en "Philipsson" i mitten på 1870-talet på mark som delvis hade hört till Underås, delvis till Jakobsdal och som kallades Källaren. Fastigheten hade då en stor trädgård med flera växthus, och man sålde mycket blommor till Örgryteborna. Philipsson sålde Sofiero 1877 till Georg Jacobsson (far till Elon Jacobsson) och en "Tegnér". Växthusen arrenderades på 1930-talet av "herr Kaczmarek," en polsk adelsman. Sofiero såldes 1945 till Liseberg, men änkan till Georg Jacobsson fick bo kvar i övervåningen. Som närmaste granne väster om Sofiero låg Villa Castagna, senare Örgryte sockenstuga (nr 9?), med kommunalmannen Georg Jacobsson som sin starke man under många år. Villa Speranza låg längst ner på samma sida, mot Underås bro. Båda dessa villor byggdes av brukspatron Carl Adelsköld. (källa)
2. Lorens Isak Bager, född 2 april 1785 i Sankt Petri församling, Malmöhus län, dödär 15 februari 1857, var en svensk köpman och kommunalman i Malmö. Han var sonson till Haqvin Bager och farbror till Johan Peter Bager. (källa)
3. Tore Svennberg - Anders Nordeman, Daniels far, storbonde och kommunalman i Österala. (källa)
4. Larsson var ägare av Uppsala Mekaniska Verkstad och snickerifabrik från 1868, ledamot i Styrelsen för Städernas allmänna brandstodsbolag från 1892 och kommunalman. Han var ledamot av andra kammaren för Uppsala stad från 1887 års senare lagtima till 1896 års riksdag, ledamot i tillfälligt utskott 1888–90, 1895 och 1896 samt suppleant i särskilt utskott 1890. (källa)
5. Karl Gustaf Armand Welin, född den 21 juli 1859 i Stockholm, dödär den 15 april 1945, var en svensk järnvägs- och kommunalman. Han var bror till Emmy Köhler och Axel Welin samt far till Axel Welin. (källa)
6. Linna var kommunalman och riksdagsman för Finska nationella framstegspartiet 1913-14 och 1917-30. 1928-29 var han jordbruksminister och blev i december 1932 kommunikationsminister och minister för offentliga arbeten. (källa)
7. Sven Adolf (S.A.) Hedlund, född 24 februari 1821 på mälarön Eldgarn i Färentuna socken, död 16 september 1900 i Göteborg, var en liberal publicist, riksdagsman och kommunalman. Han var son till lantbrukaren Carl Adolf Hedlund och Regina Björner samt far till Torsten Hedlund och farbror till tidningsmannen Henrik Hedlund och arkitekten Hans Hedlund. (källa)
8. Undersökningarna ledde till att Blomberg greps 19 mars 1904 och senare på kvällen även hans hustru, som dock släpptes dagen därpå. Bevisningen var dock svag, och 16 april 1904 släpptes Blomberg efter två dagars inledande förhör. Först 28 november 1904 avkunnades den friande domen. Åkerlunds dödsbo dömdes att betala staten för dess kostnader med 8 000 kronor. Blomberg kom att ha fortsatt förtroende i bygden som klockare, postmästare och kommunalman till dess han som pensionär 1924 flyttade tillbaka till sin hemtrakt byn Berg i Torsåker. (källa)
9. Johan Peter Johansson var son till lantbrukaren Johannes Jakobsson. Han började måla och teckna redan som liten pojke och fick ofta måla porträtt och minnestavlor i hemtrakterna. Han utförde bland annat transparanger till äreportar vid bröllop. Han övertog föräldrahemmet Assarp 1:2 i Snöstorp men miste i en sprängolycka hemma på gården vänster arm och synen på ena ögat. Efter detta sålde han gården och lät bygga en stuga på en avstyckad del av tomten. Johanson var under många år verksam som kommunalman i Snöstorp. Han försörjde sig i stället på måleriet, främst så kallade "matsalstavlor", stilleben med vinkaraffer och frukter. Under 1920-talet började han även ägna sig åt att måla gårdar i trakterna runt Snöstorp. Han gjorde även byggnadsritningar och har bland annat ritat skolbyggnaderna i Fyllinge och Furet. Johan Peter Johansson lät även måla av Snöstorps gamla medeltidskyrka i samband med dess rivning, en målning som nu hänger i den nya kyrkan. (källa)
10. Efter avlagd juristexamen i Dorpat (Tartu) 1896 var Päts verksam i Reval (Tallinn) som advokat, kommunalman och revolutionärt nationalistisk publicist. Dömd till döden efter revolutionen 1905 var han landsflyktig 1905–1910 och satt i fängelse i Sankt Petersburg 1910–1911. Därefter kom han åter i den aktiva ledningen för en estniska självständighetspolitiken och var 1914–1918 en av dem som i första hand skapade förutsättningarna för ett fritt Estland. (källa)