Vad betyder och hur uttalas komplementfärg
Komplementfärg uttalas kom|ple|ment|färg.
Ordformer och varianter av komplementfärg
Singular
- komplementfärg
- obestämd grundform
- komplementfärgs
- obestämd genitiv
- komplementfärgen
- bestämd grundform
- komplementfärgens
- bestämd genitiv
Plural
- komplementfärger
- obestämd grundform
- komplementfärgers
- obestämd genitiv
- komplementfärgerna
- bestämd grundform
- komplementfärgernas
- bestämd genitiv
Komplementfärg är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet komplementfärg
Blomkronan har vid underläppens bas två små uppstående käglor som något liknar hörntänderna hos ett rovdjur. Troligtvis har denna likhet motiverat namnet Galeopsis, som betyder katt- eller vessleansikte. Den har en praktfull färgteckning på sitt kronbräm, de tre färgerna gult, violett och orange. Av dessa är de två sista varandras komplementfärger. De ställs ofta bredvid varandra i sofistikerade insektblommor och hos denna art markerar de den plats där en insekt bör slå ned vid sitt besök i blomman. Dessutom har kronan hos denna växt så djupt rör att om besök av humlor skulle förekomma, är de endast lönande för de arter vilkas sugrör är mer än 1 centimeter långt.
Klorofyll typ a och b absorberar något olika våglängder av ljus i de blå (400-500 nm) och röda (600-700 nm) delarna av spektrumet. De skiljer sig också något i sin funktion i den kemiska reaktion (fotosyntes) som omvandlar vatten, koldioxid och solljus till socker och syre, 6H2O + 6CO2 + solljus → C6H12O6 + 6O2. Klorofyllet i växternas blad absorberar rött ljus på våren och sommaren, så att vi ser bladen som gröna. På hösten bryts klorofyllet hos lövfällande växter (speciellt märkbart hos lövträd) ner till färglösa tetrapyrroler och då absorberar de kvarvarande antocyaninerna, xantofyllerna och karotenoiderna i bladen mest grönt ljus och reflekterar därför komplementfärgerna (i detta fall rött och gult), därför ser vi löven som gula/orange. I slutet av 1800-talet påvisades att rött och blått ljus är effektiva vid fotosyntesen.
En negativ efterbild uppstår om man intensivt fokuserar på en bild under 20 sekunder eller mer och sedan flyttar blicken till en vit yta. Då framträder en bild som kan beskrivas som inverterad: Det som är svart i ursprungsbilden blir vitt och tvärtom, och ursprungsbildens kulörtoner ersätts i efterbilden av sina komplementfärger. Efterbilden ser dessutom ut att vara självlysande - enligt David Katz klassificering av färgers uppträdandeformer (modes of appearance) består den av lysfärger.
Klorofyll typ a och b absorberar olika våglängder av solljus. Klorofyll typ c och d absorberar blått ljus (400-500 nm) och rött ljus (600-700 nm). De skiljer sig också något i sin funktion i den kemiska reaktionen som omvandlar vatten, koldioxid och solljus till socker och syre, 6H2O + 6CO2 + solljus → C6H12O6 + 6O2. Detta kan till exempel förklaras genom trädens löv som absorberar rött ljus på våren och sommaren, så att vi ser bladen som gröna. På hösten absorberar löven mest grönt ljus och reflekterar komplementfärgerna (i detta fall rött och gult), därför blir löven gula/orangea. I slutet av 1800-talet visade det sig att rött och blått ljus är effektiva vid fotosyntesen.
Ordet komplementfärg används på olika sätt, och syftar då på sinsemellan olika färgpar. Komplementfärger vid additiv färgblandning är ett par av ljusfärger som tillsammans ger upplevelsen av vitt ljus. Komplementfärger vid subtraktiv färgblandning är två pigment som ger grått eller svart när de blandas.
