Konformistisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet konformistisk

1. Clark, som var känd som en färgstark och icke-konformistisk person, är den ende parlamentsledamot som officiellt anklagats för att ha varit full i talarstolen (at the dispatch box). Han är också känd för ett stort antal kontroversiella uttalanden, som kommentaren att "Vi behöver inga nya jävla idéer", och att "Den enda lösningen är att döda 600 personer över en natt" (om lösningen på IRA-frågan). Andra kontroverser från hans tid inom politiken gäller bl.a. hans informella möte 1982 med den dåvarande ledaren för British National Party, John Tyndall, liksom hans kontakter med historierevisionisten David Irving. (källa)
2. År 1921 invaderades den då relativt färska republiken Georgien av Röda armén. Alexander Abasjeli allierade sig först med Georgiens motstånd mot den nya, kommunistiska sovjetiska regimen. Hans poesi i Decadence karakteriseras av en känsla av hopplöshet och besvikelse trots hans revolutionära idéer under ungdomsåren. Men ganska snabbt förvärrades det politiska förtrycket i Sovjetunionen under Josef Stalin, en landsman till Abasheli. Så småningom antog Abasheli en mer konformistisk linje, och så småningom hade han helt anpassat till de marxist-leninistiska ideologiska dogmerna till den grad att han samarbetade med Grigol Abashidze och skrev texten till Georgiska SSR:s nationalsång, där samtliga tre verser hyllade Josef Stalin. Refterenserna till Stalin togs bort efter dennes död som en del av Nikita Chrusjtjovs avstaliniseringsprogram. (källa)
3. Efter ha uppnått berömmelse som diktare under 1960-talet ägnade Agolli alltmer möda åt prosa på 1970-talet. Han förskaffade sig ett namn som prosaist med romanen Komisari Memo ('Kommissarie Memo', 1970), ofta sett i början som en novell. Hans andra prosaverk var Njeriu me top ('Mannen med kanonen', 1975), en konformistisk roman om partisansk heroism, vars popularitet främjades av det regerande Albaniens arbetarparti. Agollis tredje verk, den satiriska romanen Shkëlqimi dhe rënja e shokut Zylo ('Resning och nedgång för kamrat Zylo', 1973), uppnådde större popularitet och gav honom anspråk på berömdhet. Romanens huvudperson Zylo är anställd inom statsdepartementet, men som huvudman och människa är han flärdfull, donquijotisk och grotesk, vilket leder till hans undergång. (källa)