Vad betyder och hur uttalas konsertpublik
Konsertpublik uttalas kon|sert|publ|ik.
Ordformer och varianter av konsertpublik
Singular
- konsertpublik
- obestämd grundform
- konsertpubliks
- obestämd genitiv
- konsertpubliken
- bestämd grundform
- konsertpublikens
- bestämd genitiv
Plural
- konsertpubliker
- obestämd grundform
- konsertpublikers
- obestämd genitiv
- konsertpublikerna
- bestämd grundform
- konsertpublikernas
- bestämd genitiv
Konsertpublik är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet konsertpublik
Dessförinnan hade gruppen den 21 juni i det närmaste fyllt Kievs olympiastadion. Den närmare fyra timmar långa konserten samlade enligt uppgift 70 000 åskådare, och gruppens sångare Vakartjuk tog tillfället i akt att framföra ett budskap om fred och ukrainsk enighet. Som förband på de ukrainska konserterna hade Okean Elzy dessutom valt ut Fortaliza, en rockgrupp från Horlivka i östra Ukraina (Donetsk oblast). Vid konserten, som slog ukrainskt rekord för konsertpublik, deltog även alla tidigare medlemmar i gruppen utom Petro Tjernjavskyj (2005–13).
U2:s sound och fokus ändrades drastiskt under albumet Achtung Baby. Bonos texter blev mer personliga, inspirerade av händelser i bandmedlemmarnas privatliv. Under bandets Zoo TV Tour visade Bono upp olika scenpersonligheter. Dessa var "The Fly", en stereotyp av en rockstjärna, "Mirrorball Man", en parodi på amerikanska tv-predikanter och "Mr. MacPhisto", en sorts kombination av en korrumperad rockstjärna och djävulen. Bono är känd för att ha så mycket kontakt med konsertpubliken som möjligt och tar ofta upp personer på scenen. Ibland hoppar han även själv ner i publiken, ett känt exempel är under Live Aid 1985.
Planeterna tillkom först i sättning för två pianon, med undantag för den för en enda orgel komponerade Neptune, då Holst fann pianots klang för hård och direkt för en så hemlighetsfull och fjärran värld som Neptunus. Han instrumenterade även sviten för en större orkester innefattande orgel, i sista satsen beledsagad av en (ordlös) diskantkör. Holsts färgglada och fantasifulla instrumentering verkar vara mer influerad av kontinentaleuropéer som Arnold Schönberg och Igor Stravinskij än brittiska kompositörer. Konsertpubliken verkade redan vid uruppförandet vara begeistrad av dessa klangfärger. Ehuru Planeterna är Holsts mest kända verk tyckte han själv inte att det hörde till hans mest lyckade alster och framhöll senare sin besvikelse över att alla hans övriga verk hamnat i skuggan efter framgången med Planeterna. Ändock dirigerade han i början av 1920-talet själv sviten vid en inspelning. Hans favoritsats var Saturn.
Kören har hållit en mycket hög standard både när det gäller repertoar och framförande, och har därför fått utomordentliga recensioner. Hufvudstadsbladet skrev 25.3.1974: "Rolf Ahlberg fick sina tjugo mannar att sjunga med överlägsen tonbildning och renhet"... "det var en fröjd att för en gångs skull höra en kör pricka rytmen så rent och snärtigt som Notknackarna". Om konserten i Ekenäs 1998 skrev Västra Nyland: "... i likhet med resten av konsertpubliken på lördagskvällen var jag helt såld" och "det alltigenom okonventionella programmet lektes fram med ystert humör och utan synbar möda".
