Vad betyder och hur uttalas kransborre
Kransborre uttalas krans|borre -n kransborrar.
Kransborre betyder växt.
Ordformer och varianter av kransborre
Singular
- kransborre
- obestämd grundform
- kransborres
- obestämd genitiv
- kransborren
- bestämd grundform
- kransborrens
- bestämd genitiv
Plural
- kransborrar
- obestämd grundform
- kransborrars
- obestämd genitiv
- kransborrarna
- bestämd grundform
- kransborrarnas
- bestämd genitiv
Kransborre är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kransborre
Kransborre (Marrubium vulgare) är en flerårig växt inom familjen kransblommiga växter.
Kransborren blir från 25 – 60 cm hög och blommar från juli till september med små gulvita blommor. Blomsamlingarna är klotrunda, täta men åtskilda och har ett foder som är 3 – 4 mm långt och stjärnhårigt. Stjälken är grov och vitullig. Bladen är 2 – 4 cm långa, rundade, naggade och rynkiga. De är skaftade, gleshåriga på ovansidan och filthåriga på undersidan.
Kransborren är mycket sällsynt i Norden (fridlyst i Sverige), men kan återfinnas naturaliserad på frisk, öppen mark, exempelvis gammal bebyggelse och trädgårdar. Dess utbredning i Norden är begränsad till huvudsakligen Öland och Gotland och en del områden i Danmark. Dess ursprung är medelhavsområdet.
Enligt folkmedicinen kan beredningar av kransborre användas mot.
Artepitetet vulgare härleds från latin vulgus = allmän. Detta kan synas märkligt för en nu sällsynt växt, men förklaringen är att kransborre var mycket vanlig i södra Sverige, då den namngavs av Linné på 1700-talet.
Den virtuella floran - Kransborre.
