Kväda synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas kväda

Kväda uttalas kväda kvad äv. kvädde, kvädit, kväden kvädet kvädna, pres. kväder.

Kväda betyder (åld.) dikta, sjunga och högtidligt framsäga.

Ordformer och varianter av kväda

Kväda är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet kväda

Kvad (färöiska: Kvæði) är en speciell sångstil som var vanlig i äldre färöisk musiktradition.

För att hindra urdrag av den tvärslå som finns på vissa konstruktioner av klavar, låses slån med en liten konisk pinne, kallad kvader, eller med en kvad-ring. (Jämför nyckelring.) I Skåne kallas pinnen hillekvader.

Torstein var på hemväg efter att ha varit otrogen och "medan han befann sig i denna sinnesförvillelse" fann han i en dalsänka ett dödmanskummel. Där låg benrester och ett svärd. Torstein rörde inte benen men tog hem svärdet. När han hade lagt sig att sova drömde han att den döde kom till honom. Han bar i handen en silverbeslagen timmeryxa och hotade honom till livet om han inte återlämnade svärdet. Torstein lät så plågad i sömnen att hans hustru väckte honom och undrade vad han hade drömt. Han svarade inte på det, utan somnade strax om igen. Då återkom den döde i drömmen och kvad en strof på dróttkvætt, vari han utmanade Torstein till strid. I de sju första raderna skryter han om sina egna krigiska bedrifter och i den åttonde hotar han att "leka samma lek med dig, namne". Den döde hette alltså Torstein och kan ha varit en hednisk förfader, då namn ofta gick i arv inom ätten. Den levande Torstein antar i drömmen utmaningen. I en drottkvättstrof stöpt efter exakt samma mall som drömgestaltens, säger han sig inte rygga för någon strid och slutar med orden "nu skall jag gälda hugg med hugg". Drömgestalten erkände sig då besegrad och gav sig av.

År 1015 kom Sighvat till Trondheim där han träffade sin far hos kung Olav. Han kvad nu en drapa om kungen och blev genast dennes förklarade gunstling. En guldring fick han i skaldelön, och han upptogs i kungens hird.

I översättning: "Här kommer Grýla ner till gården, och femton svansar har hon på sig." Det är hövdingen Loptr Pálsson som kväder denna strof när han med stort följe rider ner för att överfalla gården Breiðabólstaðir år 1221. Hövdingen liknar alltså sig själv vid en trollpacka, men det intressanta är att han kanske bara citerar en för honom välkänd barnramsa. Ramsan finns i så fall bevarad i flera senare uppteckningar, men vi vet förstås inte om den såg likadan ut på 1200-talet. Om den gjorde det, så kan den ha haft följande fortsättning.

Första delen av sången var idel lovprisning, står det i sagan, men sedan blev stroferna tvetydiga och jarlen ansattes av en förskräcklig klåda, främst i skrevet och ändan. Då började skalden kväda det som sagan kallar Mörkrets visor, och nu slocknade alla ljus i salen. Resten bör citeras in extenso, ty även om sagan inte kan förmodas vara historiskt korrekt i varje detalj, ger den en god föreställning om hur folk vid denna tid trodde att ett nid kunde verka.