Vad betyder och hur uttalas linjetrafik
Linjetrafik uttalas linje|traf|ik.
Ordformer och varianter av linjetrafik
Singular
- linjetrafik
- obestämd grundform
- linjetrafiks
- obestämd genitiv
- linjetrafiken
- bestämd grundform
- linjetrafikens
- bestämd genitiv
Linjetrafik är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet linjetrafik
Nyckelegenskaper hos kollektivtrafik är att förutsättningarna för resan, den kollektiva nyttigheten, är givna och kända i förväg samt erbjuds den resande regelbundet genom köp av biljett, avgift, via en föreskriven rättighet eller erbjuden förmån. Trafik där utbud, tidpunkt, pris, resmål och färdväg inte är organiserat och utannonserat i förväg mot allmänheten, eller regelbundet tillgängligt, utan bestäms av resenärerna eller trafikutövaren vid varje tillfälle, inryms inte i definitionen ovan. Exempel på sådan trafik som inte ingår är abonnerade bussar för givna ändamål, privat samåkning och taxiresor. Även anropsstyrd trafik, flextrafik m.m., kan under vissa omständigheter vara kollektivtrafik enligt kollektivtrafiklagen, även om den varken är linjetrafik eller beställningstrafik enligt yrkestrafiklagen.
Ett konossement (eng. bill of lading, B/L, BoL) är en typ av transportdokument och samtidigt ett värdepapper. Dokumentet är typiskt för sjötransporter och har hundraåriga traditioner. Redan Sjölagen av 1667 innehöll regler om konossement som var mycket lika de regler man använder idag. Konossementets betydelse i linjetrafik har minskat avsevärt men det behåller sin betydelse vid befraktning, speciellt för varor som ofta säljs under transporten, till exempel olja. Trots konossementets långa historia hittar man sällan definitioner av dokumentet som sådant i lagstiftning. Inte ens de internationella konventioner som idag reglerar konossementet definierar detta, bortsett från de s.k. Hamburgreglerna (dessa är dock inte i kraft i Norden eller i någon annan betydande sjöfartsnation).
Fartygen kan också delas in enligt trafikområde (oceantrafik, feedertrafik, kusttrafik), rutter (linjetrafik, trampfart), skrovtyp, maskin eller andra egenskaper.
Linjefartyg är fartyg som går på en regelbundet rutt mellan två eller flera hamnar. Linjefartygen kan vara passagerarfartyg, lastfartyg eller ta både passagerare och last. Ibland räknas också passagerarfärjor som linjefartyg. Passagerarfartyg i oceangående linjetrafik, till exempel över Atlanten, kallas ibland långlinjefartyg och benämndes under ångfartygens tid ofta som oceanångare, medan lastfartyg i linjetrafik ibland kallas lastlinjefartyg.
Linjetrafik är när ett fordon eller fartyg används för persontransporter, för vilka ersättningen bestäms särskilt för varje passagerare och som följer en fastställd tidtabell. Begreppet förekommer även när det gäller transporter av gods då t.ex. en lastbil kan gå enligt speciella tidtabeller och på speciella sträckor på samma sätt som en buss i linjetrafik. I någon mån kan även järnvägs- och spårvägstrafik kallas för linjetrafik.
