Vad betyder och hur uttalas livsmod
Livsmod uttalas livs|mod -et.
Ordformer och varianter av livsmod
Singular
- livsmod
- obestämd grundform
- livsmods
- obestämd genitiv
- livsmodet
- bestämd grundform
- livsmodets
- bestämd genitiv
Livsmod är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet livsmod
1996 - Frälsarkransen: övning i livsmod, livslust, självbesinning och i att leva nära Gud.
Efter sin litterära debut 1871 i tidskriften "Svetozor", som han redigerade 1883, framträdde Vrchlický 1875 med den lyriska diktsamlingen Z hlubin (Ur djupen). Redan i denna diktsamling, som uppvisar inflytande av den tyska romantiken, framträder hans natursvärmeri. I de följande diktsamlingarna, bland andra Sny o štěstí (Drömmar om lyckan, 1876), Duch a svět (Anden och världen, 1878) och Symfonie (1878), återspeglas även skiftande stämningar från ungdomsåren, men med fördjupad livsåskådning och nya intryck utifrån, särskilt från den romanska diktvärlden, varifrån han hämtade många konstformer, bland annat sonetter. I diktsamlingen Sfinx (1883) överväger reflektionen, i Jak táhla mračna (Huru molnen drog förbi, 1885) framskymtar en personlig tungsinthet, som längre fram övergick till stark pessimism, trots den personliga arbetslusten och livsberusningen. Dessa stämningar varierar i diktsamlingarna Zvukové v duši (Toner i själen, 1886), Motyli všech barev (Fjärilar av alla färger, 1887), Čarovná zahrada (Den förtrollade trädgården, 1888), Hořká jádra (Bittra kärnor, 1889), Bodlači z Parnassu (Törnen från Parnassen, 1892), Moje sonata (1893), Kniha Sudiček (Parcernas bok, 1895) och Překročen zenit (Zenit överskrids, 1899). En varm, vemodig stämning genomströmmar sommaridyllerna från Žamberk (Žamberské zvony, 1900), och patriotismen är förhärskande i Má vlast (Mitt fosterland, 1902). I de sista diktsamlingarna tar pessimismen och resignationen överhand, trots att Vrchlický i det längsta söker hålla livsmodet och tron på mänskligheten uppe, Prchavé illuse a věěné pravdy (Flyktiga illusioner och eviga sanningar, 1904), Tiché kroky (Stilla steg, 1905) och Zapady (Solnedgång, 1907). I denna flödande lyrik, som fyller 40 volymer, intas ett hedersrum av de av djup livserfarenhet präglade Pisně poutnika (Pilgrimens visor, 1895) och de formellt glänsande fyra samlingarna Sonely samotáře (Enstöringens sonetter, 1893-96).
Efter att ha tillfrisknat efter en långvarig depression gav han 2011 ut boken En väg tillbaka – nytt livsmod efter åtta år i depression och ångest. År 2019 kom han ut med boken Mörkret gav vika där han beskriver erfarenheter från sin sjukdomstid med en förhoppning att kunna hjälpa andra som lider av depression eller ångest, samt hjälpa de som möter människor med psykisk ohälsa.
