Vad betyder och hur uttalas lusern
Lusern uttalas lusern [-ä´rn] -en -er.
Lusern betyder växt.
Ordformer och varianter av lusern
Singular
- lusern
- obestämd grundform
- luserns
- obestämd genitiv
- lusernen
- bestämd grundform
- lusernens
- bestämd genitiv
Plural
- luserner
- obestämd grundform
- luserners
- obestämd genitiv
- lusernerna
- bestämd grundform
- lusernernas
- bestämd genitiv
Lusern är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet lusern
Blålusern (Medicago sativa) är en ört med två underarter, blålusern (M. sativa subsp. sativa) och gullusern (M. sativa subsp. falcata). Den blå underarten är kanske mera känd under namnet alfalfa eller helt enkelt lusern (underarten sativa), medan gullusernen även kallas för "svenskt höfrö".
Blålusernen är en flerårig, buskig ört med trefingrade blad och gula, grönaktiga eller violetta blommor i korta huvudlika klasar. Stjälkarna kan bli upp till en knapp meter långa och fruktbaljorna innehåller flera frön. De kan vara böjda som skäror eller spiralvridna i upp till fyra varv. Blålusernen blommar under högsommaren och den tidiga hösten, från juli till och med september.
Tidigare delades arten upp i två separata arter, blålusern (även kallad blåsmäre) och gullusern (även kallad svensk luzern), som bildade hybrider där de möttes, men numera anser man att de två är underarter av samma art. Huvudunderarten blålusern (M. s. sativa) har violetta blommor och spiralvridna fröbaljor, medan gullusernens (M. s. fucata) blommor är gula och dess fruktbaljor skärformiga.
Alla hybrider mellan de två kallas mellanlusern. Dessa hybrider kan ha varierande blomfärg och mer eller mindre spiralvridna baljor. Både blålusernen och gullusernen är svåra att förväxla med övriga arter inom släktet Medicago.
Blålusernen hör egentligen hemma i Sydeuropa, Nordafrika och Asien. Den introducerades som foderväxt i Nordeuropa och Nordamerika under 1800-talet och förekommer numera även förvildad i dessa områden. Gullusernen är vanligast i Nordamerika, men förekommer även vanlig på Öland och Gotland, mera sällsynt i övriga delar av Sverige. Blålusernen är vanlig i hela Sverige.
