Lutning Synonymer Betyder Uttal

• backe
• sluttning

Hur används ordet lutning

1. Gaffeln eller gaffelstången är en rundhult som förekommer på gaffelriggade segelfartyg. Gaffeln är den övre av de två stänger som sticker akterut från masten, och ofta har den en brant lutning (till skillnad från bommen, som är betydligt mer horisontell). Gaffelstången kontrolleras med två fall: klofallet, som kontrollerar inre ändan av gaffeln och pikfallet som kontrollerar den yttre. På båtar brukar gaffeln hissas samtidigt med seglet, som då är fäst vid denna. På skutor och fartyg hålls gaffeln ofta hissad uppe. (källa)
2. En gradient är inom matematiken en multivariabel generalisering av derivatan. Medan derivatan kan definieras för funktioner av en variabel, ersätter gradienten derivatan för funktioner av flera variabler. Gradienten är en vektorvärd funktion, till skillnad från derivatan som är skalärvärd. Liksom derivatan representerar gradienten lutningen av funktionens graf. Mera precist, gradienten pekar i riktningen för funktionens största förändringstakt och dess storlek är grafens lutning i den riktningen. Koordinaterna för gradienten i en given punkt bestäms av det tangentplan som antas tillhöra grafens tangentrum. Denna karaktärisktiska egenskap hos gradienten tillåter att den definieras oberoende av koordinatsystemet, som ett vektorfält vars komponenter transformeras som kontravarianta vektorer. (källa)
3. Nöjesparksgrafologin är baserad på generella antaganden om vissa drag i en handskriven text, ofta bara en kort text såsom en namnteckning. En viss lutning på stilen, eller ett annat stildrag, påstås indikera en viss läggning (optimist, dåligt självförtroende), eller till och med en hel personlighetsbeskrivning. Experten (eller maskinen) gör oftast bara en kort översyn och lämnar ut en generell beskrivning. (källa)
4. Grundbotten bör vara plan så att det ej kan bildas fickor eller fördjupningar för vatten i till exempel berg eller lera, grundbotten bör vara väl dränerad. Beroende av förhållande på platsen kan det behövas sprängningarbeten av berg eller större stenar, även schaktas för dränering och installationer. Det är viktigt är att avleda grundvatten från grundbotten med en tillfredsställande dränering och marken bör ha en viss lutning från grunden för att avleda regn och smältvatten. Takavvattning som leder vattnet ned i dräneringen eller ett gott stycke från huset bidrar till minskade fuktproblem i grundläggningen. För att fuktskyddet skall fungera måste dräneringen vara tillfredsställande och underhållas enligt rekommendation, brunnar skall rensas varje år och dräneringen kan behövas läggas om vart 20 år. All grundläggning kan vara känslig för brister i dräneringen och eventuellt ytvatten, än värre vid översvämningar som når grunden, vatten sugs lätt upp och kan ställa till skador. Vid en ny grundläggning kan en fuktsäkerhetsprojektering vara viktig för att klarlägga vilken grundläggning och utförande, som är den mest lämpade för respektive byggprojekt. (källa)
5. Takmaterialet kan vara olika tjockt och av olika växtblandningar. En tunn moss-sedum-matta är bara 3 cm tjock, medan ett grästak med en blandning av sedum-ört-gräs kanske bildar ett 12–15 cm tjockt skikt. Jordmaterialet bör vara minst 3 cm tjockt och kan behöva ökas om takets lutning är liten. En tjockare konstruktion av sedum-ört-matta kan bestå av 3 cm mineraljord, 3 cm dränering och 3 cm vattenhållande skikt. (källa)
6. I Skandinaven var vass det tidigaste taktäckningsmaterialet. Odling av råg började först i tidig medeltid. Vasstak hade den största utbredningen vid kuster och sjöar medan halmtak förekom mest i jordbruksbygder. Stråtak har en god isoleringsförmåga mot kyla och värme. Stråtak bör läggas på tak som har en lutning av minst 45 grader för att få en bra avrinning, ju större lutning desto bättre livslängd på det lagda taket. Buntar med halm läggs flera lager över varandra med rotändan nedåt och förskjutning samt binds på slanor eller läkt som vilar på takets åsar. En vanlig tjocklek är cirka 60 centimeter. Vass läggs däremot i ett lager. (källa)
7. Golv utformas i regel så lika horisontalplan som möjligt, det vill säga utan lutning, baserat på användning av vattenpass och/eller lod. Fastän havsytan och jordytan approximativt är sfäriska, betraktas de i vardagligt tal såväl som i småskaliga naturvetenskapliga modeller ofta som horisontalplan. (källa)
8. I Sverige är lutningen främst peneplan vilket innebär en långsam övergång mellan hög- och lågland och att man inte alltid märker av den övergången. Åker man tåg på Södra stambanan märker man som passagerare inte av att Nässjö ligger tre hundra meter över havets yta eftersom järnvägen bara haft en svag men ständig lutning nästan hela vägen från Höör i söder till Nässjö i norr. Ett undantag i Småländska höglandet är området kring Vättern där höglandet rasar ned mot Jönköping och Gränna som ligger vid Vätterns strand med en höjdskillnad på ibland uppemot tvåhundra meter och med många sprickdalsvariationer i det omgivande landskapet. (källa)
9. Orsaken till att en istid inträffar är variationer i styrka i de solstrålar som träffar jorden, något som man när det gäller kortare kalla perioder har kunnat knyta till antalet solfläckar på solen. Den förste att knyta istiderna till dessa fenomen var den serbiske vetenskapsmannen Milutin Milanković som konstaterade detta 1938. Det krävs dock mer än minskad solfläcksaktivitet för att en verklig istid skall uppträda och den främsta orsaken är troligtvis variationer i jordaxelns lutning, något som inträffar med jämna mellanrum. (källa)