Vad betyder och hur uttalas maktförhållande
Maktförhållande uttalas makt|för|håll|ande.
Ordformer och varianter av maktförhållande
Singular
- maktförhållande
- obestämd grundform
- maktförhållandes
- obestämd genitiv
- maktförhållandet
- bestämd grundform
- maktförhållandets
- bestämd genitiv
Plural
- maktförhållanden
- obestämd grundform
- maktförhållandens
- obestämd genitiv
- maktförhållandena
- bestämd grundform
- maktförhållandenas
- bestämd genitiv
Maktförhållande är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet maktförhållande
I regel fanns en hierarki av titlar, så att herren över en vasall hade förnämsta titeln, och om vasallen hade egna vasaller under sig, hade dessa vanligen lägre titlar, men maktförhållanden kunde göra att en kung i ett svagt rike kom att hamna under en herre med lägre titel. En rangordning med europeiska adelstitlar kunde vara kejsare-kung/storfurste-furste-hertig-greve etc. För att få ta en titel, insättas på en post eller erövra ett område och så blir dess härskare, kunde herren kräva att vasallen kom och bad om tillstånd. Exempelvis måste de östeuropeiska vasallstaternas furstar (Kievriket) under den Gyllene hordens välde resa till khanen, ibland ända till mongolernas huvudstad Karakorum, för att betyga sin underdånighet och få rätten till sitt vasallskap och furstetitel. Vanligen ärvdes tronen och vasallskapet av äldste sonen eller äldste brodern, beroende på rike, och i vissa fall av döttrar eller makar (ex. jure uxoris).
Utöver den gemensamma statschefen behöver det inte förekomma några särskilda administrativa band mellan länderna och varje ingående land räknas som en självständig stat. En union av stater som inte bara delar gemensam statschef utan också gemensamma institutioner kallas realunion eller politisk union. Graden av institutionell integration och maktförhållandet mellan de ingående staterna i en sådan kan variera från fall till fall.
Teresa de Lauretis lanserade begreppet queerteori, men övergav det tre år senare därför att hon ansåg att det övertagits av de etablerade institutioner och grupper som det skulle positionera sig emot och således förlorat sin funktion. Den institutionaliserade queerteorin definierar inte queer som en identitet utan ifrågasätter sexuell identitet som en individuell egenskap och som grund för politiska rörelser. "Man" och "kvinna" är här inga naturliga storheter utan konstruerade, de är relationer mellan olika sociala konstruerade sanningar, begär- och maktförhållande. Lika lite som man och kvinna är naturliga storheter är "homosexuell" eller "heterosexuell" det, som båda enligt queerteorin är konstruerade begrepp från 1800-talet. Orden är myntade som medicinska termer.
På grund av den av vissa grupper hävdade patriarkala strukturen hos traditionella samhällen, och därav resulterande maktförhållanden, betecknade sexism ursprungligen endast diskriminering av kvinnor med samtidigt gynnande av det manliga könet. Under de senaste åren har dock diskriminering av båda könen på grund av deras könsroller, det vill säga kulturellt betingade stereotyper om kvinnlighet och manlighet, trätt allt starkare i fokus.
Skendemokrati kan anses råda i en stat där regimen ger sken av att vara demokratisk men samtidigt kränker de demokratiska rättigheterna. I sin mest uttalade form sker detta genom statligt påbjuden censur, godtyckligt fängslande av oppositionsmedlemmar, valfusk eller dolda maktförhållanden där exempelvis en folkvald regering lyder under en icke folkvald instans. En viss grad av skendemokrati kan även anses råda i en stat där det allmänna "ser mellan fingrarna" och inte beivrar enskilda medborgares brott mot andra medborgares demokratiska rättigheter, exempelvis om någon förhindrar en annan tillträde till en vallokal utan att det beivras.
Efter Xinhairevolutionen i Kina år 1911 följde en period med oklara maktförhållanden i Tuva. År 1918 utropades självständighet och år 1921 utropades Tuva som folkrepublik, med stöd av Sovjet. Trots att landet i det närmsta var en sovjetisk satellitstat upprättade den tuvinska regeringen diplomatiska kontakter med flera grannländer och man lät även trycka sina egna frimärken. Under andra världskriget förklarade Tuva 1942 krig mot Tyskland. Tuva inträdde i Sovjetunionen år 1944, och organiserades den 11 oktober det året som det tuvinska autonoma oblastet inom Ryska SFSR. Den 10 oktober 1961 blev Tuva en autonom republik, Tuvinska ASSR.
Utanför Europa var diplomatin avsevärt annorlunda. En grundläggande förutsättning för lyckad diplomati är att det finns ett antal länder med någorlunda jämställd makt, så som det var i norra Italien under renässansen, och i Europa därefter. I motsats härtill var maktförhållandet i Asien, där Mellanöstern, Kina och det Osmanska riket ansåg sig vara överlägsna och enrådiga, varför en bilateral diplomati och försök till maktbalans omintetgjordes. Det var inte förrän på 1800-talet dessa områden började sända beskickningar till andra länder.
Kritisk teori som fokuserar på frågor om sexualitet, klass, etnicitet eller andra typer av maktförhållanden har vidareutvecklats och finns idag i flera olika moderna former som intersektionalitet vilket är genusvetenskapens och antirasismens ideologi och akademiska disciplin.
Herrströms författarskap skildrar ofta kärlek och relationer mellan människor, särskilt maktförhållandet mellan kvinnor och män och förhållandet mellan far och dotter. År 2006 nominerades hon till Augustpriset, men det gick istället till Per Nilsson. Efter att ha drabbats av sjukdom och blivit utsatt för en bedragare kom Herrström under en följd av år inte att ge ut någon bok, men 2017 kom romanen Denzel, som hon påbörjat redan i mitten av 2000-talets första decennium. Den år 2018 utgivna romanen Tionde våningen är delvis självbiografisk. I boken Ödeläggaren, utgiven 2020, beskriver hon den man som åren 2010–2014 nästlade sig in och tog över hennes liv och utsatte henne för ett bedrägeri. Mannen dömdes senare till tre års fängelse.
På 1000-talet f.Kr. hände något drastiskt kring Medelhavet. Utvecklingen började med en nedgång för den hettitiska kulturen, vilket snart följdes av den mykenska kulturen och de uråldriga egyptiska kulturerna. Man känner inte till orsaken, men en mindre klimatförsämring, vulkanutbrott, jordbävning eller brutna handelsförbindelser med drastiskt stigande tennpriser har föreslagits som möjliga förklaringar. En teori är att järnet, som redan vid denna tid länge varit känt, men hade sämre egenskaper än bronsen, började användas för att billigt utrusta lokala stridsstyrkor och att detta ändrade maktförhållandena. Ännu i den romerska armén skulle officerare utrustas med bronsvapen, medan fotfolket fick järnvapen.
Maktförhållande på Engelska
- power-relations
