Vad betyder och hur uttalas maliciös
Maliciös uttalas mal|ici|ös [-siö´s] -t -a.
Maliciös betyder försmädlig.
Ordformer och varianter av maliciös
Maliciös är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet maliciös
Dubout tillhör de främsta av moderna karikatyrtecknare och är känd för sina groteska och fantasifulla figurer, katter och folksamlingar var några av hans favoritmotiv. Med burlesk fantasi och maliciös humor utförde han bokillustrationer tecknade i skämttidningar och gjorde tecknad film.
Georg Stallemyr – lång skådespelare med maliciös mun och uttrycksfulla ögon.
Hanslick polemiserade ihärdigt mot Franz Liszts, Richard Wagners och Anton Bruckners riktningar samt dyrkade Wolfgang Amadeus Mozart, Ludvig van Beethoven, Carl Maria von Weber och Johannes Brahms. Han var en framstående stilist och kunde utveckla maliciös kvickhet. Redan 1848 började han väcka uppseende med sina kritiker, och småningom vann han anseende som en av de förnämsta musikaliska domarna. Sina uppsatser sammanförde han i ett stort antal samlingar.
År 1862 publicerade Campoamor mot Castelar, Canalejas och andra avancerade politiker en humoristiskt polemiserande skrift under titel Polémicas con la democracia och 1865 en filosofisk essay, Lo absoluto. Den världshistoriskt symboliska dikten El drama universal (1869) delar samma förtjänster och fel som "Colón". Pequeños poemas (1876) skiljer sig föga från "doloras" annat än till formen. I samlingen Cantares, 133 filosofisk-moraliska och erotiska sånger, upptar Campoamor den spanska folklyrikens former: copla, seguidilla et cetera, men den folkliga naiviteten saknas. I Poética (1883) ger Campoamor ett slags försvar för sina åsikter och arbeten gentemot kritiken, men detta försvar är fullt av motsägelser och paradoxer. Samma år utkom polemiken mot Juan Valera, La metafisica y la poesia och El ideismo, och året därpå Cánovas, en maliciös och kvick biografisk studie. Humoradas (1886) är en följd epigram och fabler, och El licenciado Torralba (1888) är grundad på Faustlegenden. Campoamors dramatiska arbeten, alla på vers, är Cuerdos y locos, El honor, Guerra á la guerra, El palacio de la verdad, Dies iræ och Glorias humanas. De mottogs med bifall av publiken men inte av kritiken, som med erkännande av deras lyriska skönhet fann dem i dramatiskt hänseende undermåliga. Dikter av Campoamor i svensk översättning förekommer i de av Göran Björkman utgivna "Moderskänslan" (1892) och "Genljud från Hesperien".
