Mariningenjör Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet mariningenjör

1. Härlin tog civilingenjörsexamen vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1947. Han blev mariningenjör i reserven 1947 och inledde sin tjänstgöring i marinen vid fartygsavdelningen på örlogsvarvet i Karlskrona och arbetade därefter som divisionsingenjör vid flera ubåtsdivisioner. År 1950 blev han mariningenjör av andra graden och tjänstgjorde vid Ubåtsbyrån i Marinförvaltningen 1950–1951. År 1952 blev han mariningenjör av första klassen. Han var ingenjör vid Maskinavdelningen på Kockums Mekaniska Verkstad 1951–1956 och var chef för avdelningen 1956–1960. (källa)
2. Nordgren avlade studentexamen i Djursholm 1941 och civilingenjörsexamen i skeppsbyggnad vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1947. Han blev 1947 marinunderingenjör i reserven och senare samma år mariningenjör av andra graden i reserven. Han tjänstgjorde 1951–1958 i Ubåtsbyrån i Marinförvaltningen och blev 1953 mariningenjör av första graden. Åren 1958–1963 var han chef för Skrovsektionen i Fartygsavdelningen vid Marinkommando Ost och blev 1959 marindirektör av andra graden. Han blev 1963 marindirektör av första klassen med kommendörkaptens tjänsteklass och var lärare i förvaltningslära vid Kungliga Sjökrigsskolan 1963–1965 samt chef för Maskin- och elsektionen vid Ostkustens örlogsbas 1965–1969. Åren 1969–1986 tjänstgjorde han vid Huvudavdelningen för marinmateriel vid Försvarets materielverk: som chef för Ubåtsmaterielsektionen 1969–1974, som chef för Projektsektionen i Fartygsavdelningen 1974–1978 och som chef för Ubåtsbyrån 1978–1986. Han blev 1978 marindirektör av första graden i Mariningenjörkåren med kommendörs tjänsteklass samt överingenjör. (källa)
3. År 1797 ansökte mariningenjören Samuel Bentham om patent för flera maskiner för att tillverka fanér. I sina patentansökningar beskrev han konceptet att laminera flera lager faner med lim för att bilda en tjock och styv skiva. Detta är den första beskrivningen av det vi idag kallar plywood. Fanér på Benthams tid var plansågade längs eller tvärs över stocken i olika vinklar mot fiberriktningen. och därmed begränsad i bredd och längd. (källa)
4. Mariningenjörsinstitutet, Pusjkin, utbildar mariningenjörer. (källa)
5. Gemensamma personalkårer (mariningenjörer, marinläkare m.m.). (källa)
6. Sjöingenjör översätts på engelska till "Marine Engineer" och skall ej förväxlas med svenska Mariningenjör som på engelska översätts till "Naval Engineer". Ett annat namn för sjöingenjörer som är anställda ombord på fartyg är maskinist. (källa)
7. Salomonsson tog civilingenjörsexamen vid Avdelningen för skeppsbyggnad vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1973 och examen som mariningenjör vid Sjökrigsskolan 1974. År 1975 blev han kapten i Mariningenjörkåren samt tjänstgjorde under 1975 som marindirektör av första klassen vid Huvudavdelningen för marinmateriel i Försvarets materielverk (FMV-M) och 1975–1979 vid Ostkustens örlogsbas. År 1979 befordrades han till örlogskapten i Mariningenjörkåren och var sektionschef i Ostkustens örlogsbas 1983–1984. Han befordrades 1984 till kommendörkapten och var marindirektör av första klassen vid Projektsektionen i FMV-M 1984–1994, befordrad till kommendör 1993. Åren 1994–1997 var han chef för Fartygs- och underhållsavdelningen i FMV-M, varpå han var projektledare för korvett typ Visby 1998–1999, teknisk chef för fartygsbaserade system 2000–2003 och teknisk chef för sjöstridssystem 2003–2007. År 2003 befordrades han till flottiljamiral. (källa)
8. Ivar Falkman var son till vice häradshövding Karl Henrik Falkman. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1891 genomgick han 1893–1897 Teknologiska högskolans fackavdelning för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi och företog 1897 med statsunderstöd en studieresa till Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Falkman var anställd vid skeppsvarv i Greenock i Skottland 1897–1899 och i Köpenhamn 1899–1900. Han förordnades 1901 till ingenjör vid mariningenjörsstaten och blev 1906 mariningenjör av första graden vid mariningenjörkåren. 1901–1907 tjänstgjorde han huvudsakligen vid Stockholms örlogsvarv med sommarkommenderingar som fartygsingenjör på pansarskepp. Falkman var 1905–1907 lärare i skeppsbyggeri och ångmaskinslära vid Sjökrigsskolan och 1907–1910 Marinförvaltningens kontrollant i Malmö vid byggandet av jagarna Wale, Ragnar och Vidar. Han blev 1910 marindirektör av andra graden och tjänstgjorde som stabsingenjör vid kustflottan och mobiliseringsingenjör på Karlskrona örlogsvarv. 1914 blev Falkman marindirektör av första graden, var 1914–1919 chef för ingenjörsdepartementet vid Stockholms örlogsvarv och blev därefter kommenderad till Marinförvaltningen. Han blev 1923 marinöverdirektörsassistent och över gick 1926 i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning på övergångsstat. Falkman företog ett flertal studieresor utomlands, och hans kunnande togs i anspråk för flera uppdrag och utredningar. Han var kronans ombud vid flera besiktningar av flottans fartyg och verksam ledamot av många kommittéer. Särskilt utredningarna om förflyttning av Stockholms örlogsstation var en viktig fråga för Falkman. Han utgav 1907 en lärobok för manskapet vid flottan, Pannor och maskiner. 1927–1930 var Falkman marinteknisk rådgivare i Finland. Han blev 1910 ledamot av Örlogsmannasällskapet, tillhörde stiftarna av Kungliga motorbåtsklubben 1915 och var dess ordförande 1917–1920. (källa)
9. Nils Gustaf Nilsson, född 3 december 1872 i Tåstarps socken, död 25 februari 1944 i Bromma, var en svensk mariningenjör och skeppsmätningsöverkontrollör. (källa)
10. Tidigare användes titlarna arméingenjör, mariningenjör respektive flygingenjör, men de har nu ersatts av den gemensamma benämningen försvarsmaktsingenjör. (källa)