Marmor Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet marmor

1. De öppna platserna är många men små: Acquaverde, med det 1862 resta Columbusmonumentet i vit marmor, Piazza corvetto med Viktor Emanuels ryttarstaty (1886), Piazza dei Bianchi (med börsen), Piazza nuova, där veckomarknaderna hålls, samt Piazza Deferrari, med ryttarstaty av Garibaldi (1893) m.fl. Andra anläggningar är den högt belägna parken Acquasola, naturhistoriskt museum och en minnesstod av Mazzini (rest 1882). (källa)
2. Några golvmaterial är parkett, klinker, linoleum, heltäckningsmatta, plastmatta i våtrum och marmor. (källa)
3. De tre gracerna (skulptur) – en nyklassicistisk skulptur, i marmor av Antonio Canova. (källa)
4. Graniten är nästan alltid helt massiv eftersom den vanligen saknar inre struktur. Bandning förekommer inte. Ur ett brytnings- och bearbetningsperspektiv brukar granit kallas för en hårdsten, i motsats till marmor, kalksten och andra mjuka bergarter som benämns lössten. Dess hårdhet och därigenom hållbarhet, har gett graniten ett rykte som en sten med bra egenskaper. Mykerinos pyramid vid Giza, en av de mest välbevarade av Egyptens pyramider är delvis tillverkad i granit. Den klassiska curlingstenen är i granit, härrörande från Skottland där den första stenen tillverkades redan 1750. (källa)
5. I Sverige är gravstenar oftast av granit men även marmor och andra material förekommer. En vertikal, slipad granitsten med skrift i versal Helvetica och djupblästrad skrift med ett inskriptionsdjup på minst 4 millimeter (helst 5 mm) anses vara helt underhållsfri och är läsbar i flera hundra år. Där inskriptionsdjupet endast är 1,5 à 2 mm erfordras regelbundet underhåll för bibehållen god läsbarhet. Är skriften förgylld bör underhåll ske med intervall på 10 à 15 år. Liggande stenar samt stenar med grunda inskriptioner är läsbara väsentligt kortare tid. En liggande marmorsten måste ofta bytas ut redan efter 30 år i svenska klimat, men vid Medelhavet är läsbarheten god ännu efter flera hundra år. En vertikal sten bör helst vara så hög, att inskriptionen är läsbar även om marken är täckt av ett för orten normalt snötäcke. (källa)
6. Kalciumkarbonat, eller kolsyrad kalk (CaCO3), är i naturen ett mycket vanligt salt, som förekommer som aragonit, kalkspat, kalksten, krita och marmor, samt i märgel, dolomit m. Genom upphettning spaltas det i kalciumoxid (bränd kalk) och koldioxid. Det är också den viktigaste komponenten i skal av marina organismer, snäckor, pärlor och äggskal m. (källa)
7. Mineralet är mycket vanligt. Kalkspat är den viktigaste komponenten i kalksten och marmor. Många andra bergarter innehåller kalkspat. Kalkspat är det mineral som vanligast bygger upp stalagmiter och stalaktiter i grottor. Det bildar också ofta travertinavsättningar kring heta källor. (källa)
8. När en kalksten utsätts för höga tryck och temperaturer i jordskorpan omvandlas den till marmor. (källa)
9. Kampanil (italienska: campanile) som betyder klocktorn (campana "klocka"), vanligtvis om ett sådant byggt avskilt från men nära en kyrka. En av de mest berömda kampanilerna är kampanilen vid katedralen i Florens (Santa Maria del Fiore), som är 85 meter hög och klädd med vit, grön, och rosa marmor. Giotto ritade kampanilen redan 1334 men tornet slutfördes först 1359, 22 år efter hans död. Andra berömda kampaniler är Lutande tornet i Pisa, och Sankt Markuskampanilen i Venedig som störtade ned 1902 men sedan återuppbyggts. (källa)
10. Med kandelaber avses idag vanligen en stor och ståtlig ljusstake med två eller flera armar. Under antiken avsåg det ursprungligen en enkel ljusstake gjord av trä, vassrör, lera eller metall. Sedermera kom det att avse en konstnärligt utförd praktljusstake som stod på golvet och som ofta var ända upp till 2-3 meter hög. Ovanpå denna ställde man lampor eller brände rökelse. I denna utvecklade form tillverkades kandelabern av brons, marmor eller alabaster och smyckades med bladverk, människo- och djurskepnader, reliefer o.s.v. (källa)