Mesanmast Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet mesanmast

1. Ursprungligen avsåg ordet en större galär, men sedan mitten av 1800-talet har man i Norden med galeas avsett den vanligaste typen av skutor, snedsegelriggad med två master, den förliga stormast och den akterliga mesanmast. Åländska galeaser har trots sitt namn lika lång eller något längre aktre mast, något som annars gäller skonerter. På bägge master brukar föras gaffelsegel, toppsegel och förr eventuellt ett par råsegel i toppen av stormasten, numera bara en salning. I fören har den för det mesta ett rätt långt bogspröt, där det är fästat ett eller två förstag, där man för klyvare. Innerst, från däck går ytterligare ett stag upp till salningen, där focken förs. I aktern finns vanligen en rätt rymlig kajuta, och på 1900-talet en styrhytt för rorsman vid ratten, och skepparens sjökort. Under de närmaste förra århundradena seglade hundratals, kanske tusentals, små fartyg av den typen runt Östersjön och Nordsjön kors och tvärs, och på de större insjöarna, med förnödenheter, den så kallade bondeseglationen. Ännu långt in på senare halvan av 1900-talet fraktade många familje- och partrederier sand, ved och grus från landsortshamnar till de större städerna med galeaser. Skepparna var för övrigt vanligtvis så erfarna att några sjökort egentligen sällan behövdes. (källa)
2. En ketch är en tvåmastad segelbåt eller skuta med stormast och en aktre mindre mesanmast med relativt stor segelyta. Till skillnad från yawlens mesanmast är ketchens placerad för om rodret. (källa)
3. Förr stod ordet för "välseglande enmastad skuta". Under senare 1800-tal avsågs ett mindre enmastat fartyg med skarp bottenform och stort djupgående, med gaffelsegel, gaffeltoppsegel, stagfock och klyvare. Det kan föra också flygande jagare och bredfock eller spinnaker. En typ av fiskefartyg försedda också med mesanmast, smack, kom i Sverige att kallas kuttrar. Numera avser man med kutter ofta vilken som helst enmastad båt riggad med två försegel, varav det främre är fäst vid däck eller ett fast bogspröt. (källa)
4. På 1200-talet började latinseglet förekomma även på kristna fartyg från franske kungens domäner och utanför Medelhavet, bland annat då Ludvig IX beställde skepp från Genua för sina korståg, och fick fartyg som närmast kan klassas som karaveller. Karavellerna hade oftast enbart latinsegel, men de större karackerna brukade rigga latinseglet från sina storbåtar på halvdäck för extra kursstabilitet. Detta avlöstes snart av ett eget segel på en fast mast, vilken snart kom att kallas mesan eller mesanmast. Det arabiska ordet miizaan (jfr. engelska mizzenmast) betyder 'balans' och antyder arabiskt ursprung för uppfinningen. Hur som helst var flermastigheten gammal i arabvärlden. (källa)
5. Mesanmasten är den mast som är placerad längst akteröver om denna är snedsegelriggad och inte är stormast (briggar, fullriggare och tvåmastade skonare saknar mesanmast). (källa)
6. Mesansegel eller mesan är ett snedsegel som sitter på baksidan av den aktre masten på en segelfarkost med två eller flera master. Masten kallas mesanmast om mesanen är huvudseglet. (källa)