Vad betyder och hur uttalas monstrans
Monstrans uttalas monstr|ans [-an´s] -en -er.
Monstrans betyder utsmyckat kärl för brödet i nattvarden i romersk-katolska kyrkan.
Ordformer och varianter av monstrans
Singular
- monstrans
- obestämd grundform
- monstrans
- obestämd genitiv
- monstransen
- bestämd grundform
- monstransens
- bestämd genitiv
Plural
- monstranser
- obestämd grundform
- monstransers
- obestämd genitiv
- monstranserna
- bestämd grundform
- monstransernas
- bestämd genitiv
Monstrans är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet monstrans
Monstrans (av latin monstrare 'visa') är ett kyrkligt bruksföremål med en genomskinlig pyxis i vilken den konsekrerade oblaten tillbedjes av församlingen under särskilda sakramentsandakter, så kallad sakramental välsignelse. Bruket förekommer i Romersk-katolska, gammalkatolska, anglikanska och vissa lutherska församlingar. Det förekommer även att monstransen medtages i sakramentsprocessioner utanför kyrkan, särskilt under firandet av Corpus Christi-festen (första torsdagen eller söndagen efter Heliga Trefaldighets dag).
Eftersom man tror att Kristus är närvarande i eukaristin verkligen och substantiellt kan det i monstransen reserverade sakramenten fungera som en fokuseringspunkt för tillbedjan. Vid eukaristisk tillbedjan är sakramentet utställt i monstransen, ofta placerad på altaret. När sakramentet inte är utställt är det reserverat i ett tabernakel, för att sedan konsumeras vid nästa mässtillfälle.
Vid gudstjänst med sakramental välsignelse (benediktion) välsignar prästen församlingen med eukaristin reserverad i monstransen. Denna välsignelse skiljer sig från den vanliga välsignelsen utförd av prästen, eftersom den anses vara Kristi egen välsignelse. Monstransens utställande vid en sådan sakramentsandakt är traditionellt ackompanjerad av sång och då särskilt hymnen "Tantum Ergo Sacramentum".
Monstransen har en väldigt genomtänkt design, den vanligaste modellen är den med solstrålar krönt med ett kors. Den är oftast tillverkad för hand i guld eller annan ädelmetall, ibland bara av förgylld metall, och dekorerad med fina detaljer. I solstrålarnas mitt är det runda glaset placerat, genom vilket det heliga sakramentet kan beskådas. Bakom detta glas finns placerad en månskärsformad behållare i glas eller förgylld metall, kallad "luna" (latin 'måne'), där den konsekrerade oblaten/hostian placeras. Denna kan sedan tillsammans med oblaten placeras i en stående pyxis i tabernaklet. I äldre tider var monstransen ibland formad som ett litet skrin av olika form och storlek.
Prästen vidrör aldrig monstransen med bara händer när denna inrymmer Kristi kropp. I vördnad använder han därför ett humeralvelum, ett brett tygband som täcker hans skuldror (latin 'humera') med fickor för händerna (se bild till höger).
I protestantiska kyrkor, särskilt i reformerta samfund, förekommer inte monstranser med hänvisning till att det inte finns belägg för dessa i Bibeln.
Enligt den reformerta tolkningen av De tio budorden bryter också tillbedjan av nattvardsbrödet i monstransen mot det andra budordet (Andra Moseboken 20:4: "Du skall inte göra någon avbild eller bildstod...Du skall inte tillbe dem...").
