Vad betyder och hur uttalas monumentalitet
Monumentalitet uttalas monu|ment|al|itet [-e´t] -en.
Monumentalitet betyder storslagenhet.
Ordformer och varianter av monumentalitet
Singular
- monumentalitet
- obestämd grundform
- monumentalitets
- obestämd genitiv
- monumentaliteten
- bestämd grundform
- monumentalitetens
- bestämd genitiv
Monumentalitet är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet monumentalitet
I forntida Egypten använde Nildalens natursten för att uppföra pyramider. Konstruktivt behärskade man pelaren och balken. Den sumeriska arkitekturen är kanske den äldsta men med de många olika kulturella invasionerna i området blandades den snart upp med andra och nyare traditioner. När världens kulturella centrum så småningom flyttades mot Medelhavet kunde ingenting jämföra sig med den egyptiska arkitekturens monumentalitet och anspråk på att ha existerat sedan tidernas begynnelse.
I samband med jubileumsutställningen 1923 byggdes Bragebacken om åren 1921-1923 efter ritningar av ingenjör Axel Norling, en av svenska skidförbundets mest anlitade backexperter. I denna modernisering ingick också byggandet av två läktare, utformade av granitblock. Ombyggnaden finansierades tack vare den rådande arbetslösheten, då arbetet kunde utföras genom bidrag från Sveriges Statsarbeten till nödhjälpsarbeten. Förbundet behövde endast betala material och transporter. Till sin stil har den fortfarande kvar vissa nationalromantiska drag men man kan också se de klassicistiska influenserna i backens monumentalitet och stilrenhet.
Åtgärder för stadens försköning och för höjande av dess monumentalitet och värdighet.
Den strama tegelvillan med säteritak och egen chaufförsbostad i portalhuset kallades trots sin monumentalitet i folkmun för "fattighuset", och "väckte goda djursholmares vedervilja samt mottogs med smädelser" på grund av sin enkelhet i fasadernas formgivning. Vid den tiden var villor i en lättsam, nationalromantisk stil dominerande i Djursholm och troligen hade grannarna förväntat sig något liknande. Östberg själv bemötte kritiken och menade att hans byggnad är en åretruntbostad och inget sommarhus, därför upplevs det som tungt och allvarligt. År 1907 var villan inflyttningsklar.
