Moralfilosofisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet moralfilosofisk

1. Bortom gott och ont (1886) fick han ge ut på eget förlag, och han hade bara råd att trycka 400 exemplar. Den utgörs av 296 stycken som självständigt behandlar olika ting. Hans samtid hade svårt att fördra det "sfinxartade" i boken, som i en recension kallades farlig. Om moralens härstamning (1887) är en rätts- och moralfilosofisk redogörelse med historicistisk förklaringsmetod. I Fallet Wagner (1888) gör Nietzsche slutligt upp med romantiken och sin vän Richard Wagner. Avgudaskymning – eller hur man filosoferar med hammaren (1889) med vilken han avsåg sammanställa sin filosofi, är en uppgörelse med Charles Darwin och ett mångtydigt erkännande av de svaga för deras anderikedom, samtidigt som han hyllar Julius Caesar. Antikrist, förbannad vare kristendomen (1889) är Nietzsches sista attack mot kristendomen, i vilken tonfallet hårdnat. (källa)
2. Mänskliga rättigheter behandlar regelverken för medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter utifrån juridisk och moralfilosofisk teoribildning. (källa)
3. En annan försvarare av den fria marknaden är Robert Nozick, vars centrala argumentation snarare är moralfilosofisk än ekonomisk. Nozicks huvudsakliga poäng är att enskilda människor, i egenskap av självägande subjekt, inte kan tillåtas att användas som objekt av andra. Nästan varje form av statlig intervention i den enskildes liv, oavsett syfte, är enligt Nozick ett exempel på ett utnyttjande av mänskliga individer som objektifierade medel. Han menar även att tal om distributiv rättvisa är missvisande, eftersom det döljer det faktum att resurser inte faller "som manna från himlen", utan uppstår genom enskilda individers arbetsinsatser och ömsesidiga samspel. (källa)
4. Övergången från antik litteratur till medeltida litteratur präglas i synnerhet av tre författare, som Olsson och Algulin kallar för gränsgestalter: Martianus Capella, Aurelius Prudentius och Boethius. Capella, den enda av de tre som var inte var kristen, skrev framförallt en mycket inflytelserik roman, De nuptiis Philologiae et Mercurii (Filologins bröllop med Mercurius). Romanen är en allegori som på många vis förebådar medeltiden, dels genom formen, men också genom att lägga grunden för medeltidens skol- och bildningssyn. Filologin får de sju fria konsterna som brudgåva, de konster som lärdes ut i de medeltida skolorna. Prudentius skrev Psychomachia, en allegorisk skildring av olika makters kamp om själen. Abstrakta begrepp som tro, kyskhet och begär uppträder på ett sätt som blev stilbildande för medeltidslitteraturen. Boethius, slutligen, blev genom Filosofins tröst, en moralfilosofisk tänkebok präglad av Cicero och Seneca den yngres tankar, en viktig brygga mellan antik och medeltida filosofi. Filosofins tröst har beskrivits som det i Västerlandet enskilt mest betydelsefulla och inflytelserika verket under medeltidens kristendom, och det sista stora västerländska verket som kallas klassiskt. Hos alla tre var en ofta komplicerad och symboltung allegori central, ett grepp som blev mycket viktigt under medeltiden. Deras moralfilosofi byggde också på att frälsa själen, snarare än att vårda den som under antiken. (källa)