Vad betyder och hur uttalas motionsrätt
Motionsrätt uttalas mot|ions|rätt.
Ordformer och varianter av motionsrätt
Singular
- motionsrätt
- obestämd grundform
- motionsrätts
- obestämd genitiv
- motionsrätten
- bestämd grundform
- motionsrättens
- bestämd genitiv
Motionsrätt är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet motionsrätt
Ett (omedelbart) yrkande kan oftast framläggas inför en beslutande församling av församlingsmedlem eller den som blivit adjungerad av församlingen med yrkanderätt. (Yrkanden som substantiella delar av motioner kan läggas fram av dem som har motionsrätt.).
I Sverige hade under ståndstiden riksstånden, vart för sig eller i förening med de andra, rätt att inför regeringen framställa klagomål och önskningar. Härigenom erhöll riksdagen ett slags motionsrätt, redan innan den formellt infördes under frihetstiden. Dessa framställningar, som kallades besvär, innehöll vanligen klagomål över tyngden av vissa skatter eller utlagor, över alltför stor stränghet vid utskrivningarna, över intrång i givna privilegier eller (från de ofrälse ståndens sida) över alltför stor utsträckning eller missbruk av frälseståndets privilegier. Under frihetstiden avgjordes besvären av riksdagen även om de formellt inlämnades till Kungl. Maj:t. Besvären behandlades därvid i den allmänna besvärsdeputationen, ett av riksdagens utskott.
I lagstiftande och offentliga organ är det vanligt att motionsrätten är exklusiv för ledamöterna. I Sveriges riksdag kan endast riksdagsledamöter lämna motioner, i svenska kommuner och regioner kan fullmäktigeledamöter och tjänstgörande ersättare lämna motioner.
