Nabb Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet nabb

1. Klumpe-Rumpen är en urgammal och ganska tankspridd mammut som är upp över öronen förälskad i Salome och vill inget mer än annat att gifta sig med henne och det är inte förrän i andra säsongen han vågar till att berätta det för henne när de står på dödens rand men de båda klarade sig. Han sköter även hissen ner i öns innandöme till maskinisten Nabb. Klumpe-Rumpens röst av Hans Wahlgren. (källa)
2. En enkel variant som kan avses är små gummitutor som träs över sista leden på fingret för att man lättare ska kunna räkna sedlar och bläddra i papper. Sedelräknarna är ofta röda och har små nabbar eller knottror. (källa)
3. Bengt Berglund anställdes på Gustavsberg som formgivare och konstnär. I ateljén fanns ingen drejskiva, varför hans experiment i lera kom att präglas av kavling, vikning och mönsterpressning. Föremålen var rikt mönstrade i den precisa "nabbleran" som på fabriken användes till nabbar, små stöd i tallrikstillverkningen. Leran oljades in och dekorerades, ofta med egentillverkade verktyg. Samtidigt utvecklade Bengt Berglund bruksvara för hushållen. Hans första produkt var kryddserien Pyramid 1962. Rollen som fri keramisk konstnär kom snart att dominera över formgivaruppgiften. (källa)
4. Nabben är ett naturreservat i Brunnby socken i Höganäs kommun i Skåne. Det ligger invid Skälderviken och begränsas i väster av Arild och i öster av Skäret. Reservatet omfattar 44 ha och bildades 1994. (källa)
5. Vid i slutet av 1700-talet började stadsborgare etablera industriområden på tegsstranden, De skeppsvarv som först förlagts på Ön och i själva staden nedanför stadskyrkan flyttades åren 1792–1797 av brandsäkerhetsskäl till området nedströms färjstället på Teg. Efterhand kom det att finnas tre varv intill varandra: Öhmanska varvet ("Gammvarvet") i höjd med Ö-nabben, konsul Glas Oscarsvarvet, och närmast färjstället låg det Scharinska varvet, ägt av A. F. Scharin och söner. (källa)
6. Första gången dikten lästes upp på Skansen vid nyåret var 1895, då uppläsningen hanterades av Nikolaus Bergendahl, kallad Magnis på Nabben och anställd vid Skansen. Året därefter var det snökaos och därför inställt, men 1897 – efter förfrågan från Artur Hazelius – deklamerades dikten av Anders de Wahl. Denne var då en 28-årig teaterelev. (källa)