Dok Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet dok

1. Dok är ett huvudkläde som täcker öron, haka och hals samt ibland håret. Doket bars under medeltiden av både nunnor och sekulära europeiska kvinnor, främst ur högre samhällsklasser. Doket i sina olika utföranden är en mycket vanlig klädesdetalj i många delar av världen. Vid sorg har i vissa traditioner ett så kallat änkedok burits. (källa)
2. Huvudduk (huvudkläde) är en huvudbonad, oftast buren av kvinnor, som täcker håret, en varierande del av huvudet och ibland halsen, men inte ansiktet. En huvudduk görs av en triangelformad, eller dubbelvikt fyrkantig duk, vikt utmed diagonalen. Huvudduken kan sättas fast på huvudet på en rad olika sätt, genom att exempelvis vira den, sätta fast den med nålar eller att den knyts under hakan eller i nacken. Varianter av huvudduk är exempelvis dok, sjal, hijab, sjalett, bandana och snibb. Skillnaden mellan huvudduk, turban och andra virade huvudbonader av tyg, kan ibland vara flytande. (källa)
3. Katolska nunnors huvudduk benämns dok. Muslimska kvinnors hijab och andra täckande kvinnoplagg i den muslimska kulturen kallas oftast slöja eller ibland sjal. (källa)
4. Under medeltiden avsågs med huva en mindre och tunnare, ofta mer tättslutande mössa än en hätta, men gränserna var delvis flytande. Under renässansen blev "fruhuva" benämningen på de underhattar som ersatte doket som undermössa och dolde kvinnans hår. (källa)
5. Tidigare benämndes bland annat nunnor som genomgår prövotiden innan de skulle mottaga doket för aspiranter. Under exempelvis 1970 nyanställdes 50 % av svenska journalister som aspiranter. Under aspirantutbildning som var 18 månader fick de halv lön de första sex månaderna. Därefter tre fjärdedelar av begynnelselönen, den återstående tiden. (källa)
6. Birgittinordens ordensregel från omkring 1345 ingår i Den heliga Birgittas himmelska uppenbarelser och är utgiven på svenska i översättning av Tryggve Lundén. Regeln ingår i band 4 av hans utgåva. En nunna inom birgittinorden känns igen på sin dräkt, föreskriven i Uppenbarelserna. De bär en grå fotsid dräkt. Huvudbonaden är ett dok, över vilket systrarna bär en svart slöja. Ovanpå slöjan är fäst "en krona av vitt tyg, i vilken är insydd fem små stycken av rött tyg, så att de ser ut som fem droppar, det första lilla stycket skall vara vid pannan, det andra i nacken, det tredje och fjärde vid öronen och det femte mitt på hjässan, så att det hela liknar ett kors. Denna krona skall man fästa med en nål mitt på huvudet ... till ett tecken på återhållsamhet och kyskhet.". (källa)
7. Dok svira radio – 1988. (källa)
8. Haklin är ett plagg av linne som används tillsammans med huvudbonaden dok. Haklinet täcker bärarens hals upp till haka och kinder. Det användes av kvinnor i Europa under medeltiden och var högsta mode på 1200-1300-talet. Senare användes det främst i samband med sorg. Haklinet lever idag kvar i nunnedräkten. (källa)
9. Hans första större framgång kom med målningen En amour skjutande en pil från 1807 där ansiktets och kroppens mimik är banalt insmickrande. Färghållningen är kylig eftersom färgerna är emaljartade och man kan tydligt i den målningen se hur bunden han var Masreliez antikiserande stil. Samma intryck får man av målningarna Amor och Psyke, Konung Gustav III, fria konsternas och vetenskapens beskyddare som belönades med en silvermedalj 1803 samt Jordens gudinna omgiven av de fyra årstiderna. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör Dagens stunder, fyra dörrstycken i Hedvig Elisabet Charlottas stora sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812–1813). På Säfstaholms slott finns De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna (1843), på Rosendals slott Hebe med örnen (1832) och Flora bekransande Linnés byst (1843) och vid Stockholms universitet Musiken, föreställd av en grupp unga flickor. Han målade också kompositioner ur den svenska historien Olof Skötkonungs dop, Lutherska lärans antagande. Samtiden lovordade dessa målningar med omdömet Det idealiska och täckta är hans område, han förstår att sammanföra sanning och behag, och hans färg och är mild och briljant som en målad poesi, men denna inställning delades inte av samtiden när det gällde hans porträtt. Eftervärlden har senare funnit hans verk som sötaktigt sentimentala, fadda och utförda i monotona färger med en ytlig karaktärsframställning. (källa)