Planslipa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet planslipa

1. En klackring är en ring, vanligen av guld, som har ett plant framstycke alternativt en planslipad ädelsten infälld i framstycket. Klackringar har ofta initialer, ett heraldiskt vapen eller ett emblem ingraverat. (källa)
2. En stötesten märk väl påstås utan källa vara ett inom hantverksbokbinderi vanligt hjälpmedel. Detta "verktyg" består av en så kallad "grafisk" sten det vill säga ett planslipat block av sandsten. Det används för att stöta upp ett bokblock mot för att det skall få en plan fot eller rygg. Ett bokblock, det vill säga en bok utan pärm, kan vara tungt, och måste därför ha ett mycket tungt och solitt underlag att "stötas" mot, så att alla blad eller lägg kommer fram till kanten, innan häftningen görs. Härav kommer också begreppet "stöt", det vill säga "hur många har du i stöten"? Ursprungligen så eller så många blad eller lägg att handskas med för tillfället. Bokbindare fick på grund av det tunga arbetet med bokblocken mycket kraftiga underarmar. Ett inofficiellt bevis på att gesällen var värdig, var att han – förr var det oftast män, numera många kvinnor – kunde greppa och med en hand lyfta en stötesten, vilket kräver extrem styrka. (källa)
3. Eftersom krafttyristorer ofta leder stora strömmar behövs det stora ledarareor och effektiv kylning. Därför ser en stor tyristor ut som en puck, där kanten är av räfflat porslin och de platta över- och undersidorna, anod- och katodanslutningarna, är planslipade metallskivor. (källa)
4. Kompositionen på spännets dekor kan erinra om rosettfönstret i en gotisk katedral, som är hjulformig med ekrar och i mitten en sexuddig stjärna. I botten är det en slät guldskiva och på höga stift sitter ett antal slätt välvda safirer och planslipade rubiner samt smaragder och ametister i regelbunden växling. Många av stiften är tomma och det vittnar om en nu försvunnen dekor av 60 pärlor, som tydligen lösts upp under spännets långa förvaring i vattnet. Små gjutna guldfigurer sitter mellan ädelstenarna, där finns en yttre krans av lejon, örnar och gripar samt en inre krans av de fabelväsen, som kallas chimairor. Dessa är tvåbenta, bevingade fabelväsen med kvinnohuvud på långa halsar, och i stjärnans spetsar sitter kentaurer som dansar och musicerar. I de gotiska katedralernas skulpturer är det samma lekfulla fabelvärld, som är både skrämmande och underhållande. Dessa förekommer även i de så kallade drolerierna i de medeltida manuskriptens marginaler. (källa)