Vad betyder och hur uttalas pluralböjning
Pluralböjning uttalas plur|al|böj|ning.
Ordformer och varianter av pluralböjning
Singular
- pluralböjning
- obestämd grundform
- pluralböjnings
- obestämd genitiv
- pluralböjningen
- bestämd grundform
- pluralböjningens
- bestämd genitiv
Plural
- pluralböjningar
- obestämd grundform
- pluralböjningars
- obestämd genitiv
- pluralböjningarna
- bestämd grundform
- pluralböjningarnas
- bestämd genitiv
Pluralböjning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet pluralböjning
För substantiv finns pluralböjningarna.
Pluralböjning av verben förekommer i indikativ och imperativ. Pluralformen är i presens identisk med infinitivformen medan den i preteritum för svaga verb är identisk med singularformen. Starka verb har särskild pluralform i preteritum. Nö kåmma steinteN 'nu kommer flickorna', Dem djeeing först 'de gick först'. Plural imperativ ändas på -eN, med grav accent: KåmmeN och eteN! 'kom och ät!'.
Accenterna har också kallats enstavighets- och tvåstavighetsaccent eftersom de uttrycker en skillnad mellan tvåstaviga (stège, stège-n) och enstaviga ord (steg, stég-en). En helt förutsägbar förklaring ger dock inte de namnen. Böjningssuffix, i ord som hoppet, fisken, träden, gör alltså inte ord tvåstaviga i accenthänseende. Däremot har tvåstaviga, presensböjda verb med -ar i de flesta varianter av svenska accent 2 (grav): hoppar, räknar, talar (liksom -ar i pluralböjning: fiskar). Men verb med presensform på -er har i princip alltid accent 1 (akut): läser, springer. Att de senare, närmast mot förmodan, har enstavighetsaccent kan ges en språkhistorisk förklaring, men bidrar till att accentsystemet kan verka oförutsägbart för andraspråkstalare.
