Polyteistisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet polyteistisk

1. I Nordeuropa (Skandinavien) avslutas järnåldern traditionellt med vikingatiden, varvid medeltiden inleds med kristendomens införande runt 1050 e.Kr., när kristendomen fått en dominerande ställning och de inhemska skriftliga källorna börjar bli bättre. Innan dess rådde en polyteistisk religion, idag ofta refererad till som asatro. Skiftet från yngre järnålder till medeltid gällande Skandinavien kan inte tidsbestämmas till ett visst årtal. Ur ett flertal aspekter (både sekulära som religionsskiftesmässiga) kvardröjer vikingatiden/yngre järnåldern i till exempel Sverige en god bit in på 1100-talet. (källa)
2. Tidiga monoteistiska religioner, som ursprungligen var monolatriska, är judendom, zoroastrism och den soldyrkan farao Akhenaton införde i Egypten. Om judendomens, kristendomens och islams gud ska uppfattas som samma gud är en kontroversiell fråga. Hinduismen, som egentligen är en samling av närbesläktade religioner med de gemensamma nämnnarna att de uppstått på den indiska subkontinenten och främst har sina anhängare bland dagens indiska folk, definieras ibland som polyteistisk. Många hinduer uppfattar emellertid de många gudarna som manifestationer av den enda guden och ses som medel för att förnimma denna svårgripbara och svårdefinierade gud. Det finns även monoteistisk hinduism där Vishnu betraktas som den ende guden och Krishna som dennes fulländade inkarnation eller avatar. Bhakti är detsamma som villkorslös monoteism. (källa)
3. En polyteistisk uppfattning kan kombineras med att en av de gudar man tror på är viktigare än de andra, och kallas då monolatri eller henoteism. Samlingen av de gudar som finns i en viss polyteistisk religion kallas pantheon. I den polyteistiska föreställningsvärlden är gudarna ofta begränsade i sin makt av de andra gudarna, dödliga kan till exempel söka skydd från en gud hos en annan. Deras vetande är heller inte allomfattande och de är inte allestädes närvarande. Ofta beskrivs dessa gudar ha en fysisk form, innebo en fysisk plats som Olympen och de kan till och med dödas. I polyteistiska myter ingriper gudarna även ofta direkt i människornas värld och ibland avlar de barn med dödliga, se exempelvis Herakles. (källa)