Vad betyder och hur uttalas privatkapitalism
Privatkapitalism uttalas priv|at|kap|it|al|ism.
Ordformer och varianter av privatkapitalism
Singular
- privatkapitalism
- obestämd grundform
- privatkapitalisms
- obestämd genitiv
- privatkapitalismen
- bestämd grundform
- privatkapitalismens
- bestämd genitiv
Privatkapitalism är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet privatkapitalism
Agrarpopulismen har en över 150 år lång historia och utgörs av en kombination av en liberalism (ytligt sett), negativ inställning till statlig inblandning i privatlivet, krav på sparsamhet och en misstänksamhet mot privat och offentlig centralisering, privatkapitalism och den samhälleliga eliten. Den senare argrarpopulismen manifesterades främst i Norden, men även i Baltikum och Polen. Partierna hade en konservativ ådra, föreskrev det sunda livet på landsbygden i motsats till den moderna stadens och modernitetens dekadens och ställde krav på riktat ekonomiskt stöd till bönderna och landsbygden. Exempel på nordiska agrarpopulistiska partier var då centerpartierna (tidigare bonde-/agrarpartierna), det vill säga det svenska Bondeförbundet (numera Centerpartiet) och det norska Bondepartiet (idag Senterpartiet). I Finland utgjordes agrarpopulismen främst av Landsbygdspartiet (upplöst 2003), bildat genom en utbrytning från Agrarförbundet (idag Centern i Finland), och tidigare i Polen av Andrzej Lepper.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, det vill säga innan den allmänna rösträttens införande, skedde, som reaktion mot den liberala nationalekonomins laissez faire-princip, en utveckling där statens ekonomiska verksamhet alltmer utvidgades (statssocialism). På samma sätt skedde en liknande utveckling även vad gäller kommunerna. I åtskilliga fall var de drivande krafterna bakom detta insikten och övertygelsen om, att utan kommunens direkta ingripande ett för dess medlemmar angeläget gemensamt behov inte alls eller på ett otillfredsställande sätt skulle bli tillgodosett. I andra fall var åter den finansiella synpunkten dominerande: kommunen skulle genom självständig ekonomisk verksamhet erhålla en inkomst, varigenom kommunalskatten skulle kunna sänkas. På vissa håll förekom även i breda lager växande fientlighet mot privatkapitalismen och farhågor för alla slags privata monopol. Kommunaliseringen (även kallad kommunalsocialismen) fick också störst genomslag på de områden, där ett monopol i följd av sakens natur måste uppstå, såsom i fråga om bland annat vatten- och elverk samt spårvägar.
