Vad betyder och hur uttalas programmeringsarbete
Programmeringsarbete uttalas pro|gramm|er|ings|arbete.
Ordformer och varianter av programmeringsarbete
Singular
- programmeringsarbete
- obestämd grundform
- programmeringsarbetes
- obestämd genitiv
- programmeringsarbetet
- bestämd grundform
- programmeringsarbetets
- bestämd genitiv
Plural
- programmeringsarbeten
- obestämd grundform
- programmeringsarbetens
- obestämd genitiv
- programmeringsarbetena
- bestämd grundform
- programmeringsarbetenas
- bestämd genitiv
Programmeringsarbete är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet programmeringsarbete
Nasir Gebelli (persiska: ناصر جبلی, även känd som Nasser Gebelli eller enbart Nasir), född 1957 i Iran, är en iransk-amerikansk programmerare och datorspelsdesigner. Han är besläktad med den iranska kejsardynastin och runt den iranska revolutionen i slutet av 1970-talet flyttade han till USA för att studera datavetenskap. Gebelli var medgrundare till Sirius Software, grundare av Gebelli Software och arbetade sedan i Squaresofts A-lag. Han blev känd i början av 1980-talet för sitt programmeringsarbete på Apple II. Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet arbetade Gebelli för Squaresoft, där han bland annat programmerade flera av deras rollspel.
Parallellt med arbetet tog han del av samma undervisning som institutionens studenter, och 1963 kunde han ta en filosofie kandidatexamen i matematik, matematisk statistik och meteorologi vid Stockholms universitet. Däremot studerade han inte fysik eller kemi, eftersom dessa ämnen krävde omfattande närvaro vid laborationer som inte gick att kombinera med hans programmeringsarbete. Han fortsatte därefter med forskarstudier till en filosofie licentiatexamen, som han avlade 1968. Istället för att fortsätta med väderprognosmodeller inriktade han sitt forskningsarbete på mer kemiska frågeställningar i form av ozon i stratosfären, efter att ha blivit intresserad av detta i mitten av 1960-talet. 1973 blev han filosofie doktor vid Stockholms universitet.
