Promulgera synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas promulgera

Promulgera uttalas pro|mulg|era [-ge´-] -de.

Promulgera betyder utfärda en antagen lag.

Ordformer och varianter av promulgera

Promulgera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet promulgera

En uppgift som enligt folkrättslig sedvänja alltid ankommer på statschefer är att ackreditera främmande staters ambassadörer och sändebud liksom att utfärda kreditivbrev för den egna statens ambassadörer. En statschef företar statsbesök till andra länder på inbjudan av värdlandets statschef samt bjuder in och agerar värd för inkommande statsbesök i sitt land. Statschefen brukar i regel också tillsätta och entlediga regeringschefen, andra ministrar, domare, samt högre civila och militära ämbetsmän. Andra vanligt förekommande ämbetsuppgifter är också att ingå och ratificera fördrag med främmande stater och mellanstatliga organisationer samt att promulgera lag. Statschefen är normalt också stormästare för statens ordnar, om sådana finns, liksom högste befälhavare för landets militär.

I och med 1809 års regeringsform fick Beredningen andra uppgifter, och ersattes som regeringsorgan av Statsrådet (vilket ursprungligen refererade både till kollektivet och dess enskilda medlemmar). Fram till utgången av 1974 ledde Konungen regeringssammanträdena, då kallade konselj (Kunglig majestät). Statsråden, som alla utsågs av Konungen, var i formell mening dennes rådgivare och det var formellt sett Konungen som enrådigt fattade alla regeringsbeslut och promulgerade lag (kunglig sanktion). Ursprungligen ägde konseljerna alltid rum på Stockholms slott.

Monarkens uppgifter regleras ytterst av grundlagarna. Med 1974 års regeringsform, som trädde i kraft den 1 januari 1975, fråntogs den svenske monarken nästan alla de tidigare grundlagsenliga befogenheterna enligt 1809 års regeringsform som, åtminstone i teorin, var mycket omfattande eftersom de gav kungen all verkställande makt (villkorat att statsrådet hördes och deltog i beslut), krigsmaktens högste befälhavare, och delad lagstiftningsmakt med Riksdagen. I takt med att parlamentarismen etablerades under 1900-talet så var den gamla regeringsformens bestämmelser i många avseenden att likna med en död bokstav eftersom det hade vuxit fram andra styrande normer vid sidan av den dåvarande regeringsformen. Många av monarkens tidigare politiska uppgifter fördes över på riksdagens talman, statsministern eller regeringen kollektivt. Lagar och förordningar i Sverige efter 1975 promulgeras av statsministern eller ett statsråd "på regeringens vägnar" helt utan statschefens medverkan.