Vad betyder och hur uttalas recitativ
Recitativ uttalas re|cit|at|iv [-i´v] -et; pl. recitativ.
Recitativ betyder talsång i opera.
Ordformer och varianter av recitativ
Singular
- recitativ
- obestämd grundform
- recitativs
- obestämd genitiv
- recitativet
- bestämd grundform
- recitativets
- bestämd genitiv
Plural
- recitativ
- obestämd grundform
- recitativs
- obestämd genitiv
- recitativen
- bestämd grundform
- recitativens
- bestämd genitiv
Recitativ är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet recitativ
Kantater uppstod i Italien under barocken (1600- och tidigt 1700-tal), till en början utvecklad ur monodin såsom ett slags icke-scenisk opera. De första verk som kan kallas kantater, från början av 1600-talet, var skrivna för en röst med ackompanjemang av generalbas, till exempel cembalo, och ersatte madrigalen som genre. Till skillnad från madrigalen bestod kantaten av recitativ och arior. Med tiden blev det vanligt med stråkorkester till kantaterna. Namnet kantat kom av att stycket var sjunget, och inte spelat (sonata). Med Giacomo Carissimi infördes kantaten till kyrkan (cantata da chiesa), men han skrev också kammarkantater (cantata da camera).
En del av de historiska rötterna för den västerländska ljudkonsten finns i konstmusiken från tidigt 1900-tal exempelvis hos futuristen Luigi Russolo med sin Intonarumori och de oljudsmaskiner som futuristerna skapade. Tidiga utövare av en mer icke-musikalisk tradition är exempelvis Kurt Schwitters, Hugo Ball, Tristan Tzara, och Henri-Martin Barzun. Många av dessa ljudkonstnärer har också funnit inspiration i en äldre muntlig berättartradition och olika folkliga uttryck som exempelvis liturgiskt recitativ sång och ramsor.
Parlando, även parlante (italienska: talande) är ett talliknande sätt att sjunga med en stavelse på varje ton, ofta i snabba recitativ i opera. Det är en ramsaliknande form av snabb sång med välformulerat uttal och intonation strikt i enlighet med rytmen. Särskilt i opera buffa ("komisk opera") är denna stil ofta använd.
Recitativ, "talsång", är en främst i opera, oratorium och andra större vokala verk förekommande art av solosång, i vilket textens rytm och språkmelodi bestämmer den musikaliska utformningen. Melodiken i ett recitativ äger därför ofta inte någon fastare motiv- eller formstruktur, och sångaren kan i allmänhet lägga mindre vikt vid dess eventuella taktindelning.
