Reta upp Synonymer Betyder Uttal

• uppegga

Hur används ordet reta upp

1. En förolämpning syftar till att förlöjliga, förnedra, kränka eller reta upp en annan person. Ofta tänker man på verbala förolämpningar, men man kan förolämpa även med exempelvis gester, klädsel, musik och beteende. (källa)
2. Kommerserådet, justitierådet, sångaren och kapellmästare Stroh spelar ett parti skat. De talar om Storch och hans impulsiva fru. Storch kommer in. När de gör sig lustiga över honom och hans frus äventyr försvarar han henne passionerat. Christines telegram anländer i samma stund. Storch är chockad och rusar ut för att tänka över saken. De andra diskuterar saken flyktigt innan de återgår till spelet. Christine vill ha skilsmässa, men notarien är endast villig att göra så efter att han har pratat med Storch. Förargad lämnar hon kontoret. I Pratern rasar en storm. Storch vandrar planlöst omkring, inte vetande vad han ska ta sig till. Stroh dyker upp och bekänner att brevet egentligen var ämnat till honom och att det hamnade hos Storch bara för att deras namn är lika. Storch säger till Stroh att han måste gå till Christine direkt och förklara allt. Christine har skickat baronen till Wien för att leta reda på Mieze Maier och ta reda på om hennes man har en affär med henne. Men hon och Anna tvivlar på om baronen är kompetent nog för uppdraget. För övrigt har hon glömt att ge baronen ett foto av sin man. Ett nytt telegram anländer i vilket Storch berättar om missförståndet. Christine är skeptisk, detta kan vara ytterligare en ursäkt. Stroh anländer och visas in. Christine inväntar otåligt sin makes ankomst. Men så snart han kommer mottar hon honom kyligt, så lätt ska hon inte förlåta. Hon smågrälar tills Storch förlorar tålamodet och rusar ut. Christine blir bestört. Baronen återvänder från Wien. Christine behandlar honom avvisande och kör iväg honom. När Storch återkommer retar han henne för hennes beundran för den unge mannen och Christine erkänner att baronen har bett om ett lån på 1000 Mark. Storch skrattar och hon lovar att aldrig mer reta upp honom. (källa)
3. Den 9 september 1992 uppträdde Nirvana på MTV Video Music Awards. Under programmets första repetitioner meddelade Cobain att en ny låt skulle spelas under TV-sändningen och bandet spelade "Rape Me". Några direktörer på MTV uppskattade inte låten och enligt producenten Amy Finnerty trodde direktörerna att låten handlade om dem. De krävde att bandet skulle avstå från att uppträda med "Rape Me" och de hotade med att sparka Nirvana från konserten och att helt sluta sända deras musikvideor om detta krav inte uppfylldes. Efter några intensiva diskussioner kom MTV och Nirvana överens om att bandet istället skulle uppträda med "Lithium". När Nirvana började sitt uppträdande spelade Cobain de första ackorden av "Rape Me", enbart för att reta upp MTV:s direktörer. MTV var sekunder från att bryta sändningen när Nirvana istället började spela "Lithium" som planerat. Vid slutet av låten, frustrerad över att hans förstärkare hade slutat fungera, kastade Novoselic upp sin bas i luften. Dock missbedömde han landningen och basen hamnade på hans panna, vilket gjorde att han stapplade av scenen omtumlad och vimmelkantig. Både Cobain och Novoselic förstörde utrustningen och Grohl sprang till mikrofonen och började skrika "Hi, Axl" upprepade gånger innan bandet lämnade scenen. Grohls upprepade "Hi, Axl" syftade på ett möte Cobain, Courtney Love (Cobains dåvarande fru) och Axl Rose (sångaren i Guns N' Roses) hade haft tidigare under dagen. Love ska ha retat upp Rose genom att säga att han var gudfader till Cobains och Loves nyfödda dotter Frances Bean Cobain. Rose hade inte uppskattat detta och tvingat Cobain att säga åt sin fru, vilket Cobain då gjorde på ett sarkastiskt sätt. (källa)
4. År 1872 förhandlade Nassredin Shah fram en koncession med baron Julius de Reuter, som gav Reuter långtgående kontroll över persiska vägar, telegrafer, kvarnar, fabriker, mineralutvinning mm i utbyte mot en fastställd summa för 5 år samt 60 % av hela nettointäkten i 20 år. Koncessionen till Reuter möttes inte bara av iraniernas upprördhet i form av lokala protester, utan även den ryska regeringen var fientligt inställd. Nassredin Shah hamnade under enorm press och tvingades bryta avtalet med Reuter, trots sin svåra ekonomiska situation. Koncessionen varade bara i ungefär ett år, och hela debaclet lade grunden för upproret mot 1890 års tobakskoncession, eftersom det visade att varje försök av en främmande makt att inkräkta på iransk suveränitet skulle reta upp den lokala befolkningen samt rivaliserande europeiska makter, i detta fall den ryska regeringen, som hade sina egna intressen i regionen. (källa)
5. Följden blev häftiga tvister mellan rådsherrarna och Adolf Fredrik, som hotade sina motståndare med en efterräkning av ständerna. En dag, då Adolf Fredrik var bortrest för att jaga, övertalades den gamle minnesslöe konung Fredrik att utnämna Fersen till ämbetet. Adolf Fredrik blev i högsta grad upprörd, och Hans Henrik von Liewen, kronprinsens gunstling och Fersens avundsman, drog nytta av tillfället genom att reta upp en del förbigångna officerare för att på så sätt få över dem till hovpartiet. Emellertid stod Fersens utnämning fast och kom i framtiden att prägla hans relation med hovet. (källa)
6. Clemens VIII hade som nybliven påve 1592 två stora politiska mål: dels att samla alla katolska makter till ett korståg mot turkarna, dels att återföra de nordiska länderna till katolicismen. Så snart det blev känt i Rom att Johan III hade avlidit vintern 1592, tillsattes en specialkongregation av sex kardinaler för att dra upp riktlinjerna för den katolska återerövringen av Sverige. Malaspina utsågs därvid till nuntie i Polen, vars kung Sigismund nu hade arvsrätten till den svenska tronen. Sigismund var katolik och blev ett villigt redskap för den politik, som i stor utsträckning kom att utformas av Malaspina. Problemet var att de svenska lutheranerna skyndade att vidta motåtgärder genom att, egentligen olagligt, sammankalla ett kyrkomöte, det så kallade Uppsala möte, 1593, där Johan III:s katolskinfluerade liturgi förkastades, liksom andra kvardröjande katolska bruk. Den augsburgska bekännelsen fastslogs för första gången som den svenska statskyrkans grundval. Vidare kunde såväl världsliga som kyrkliga makthavare vid detta möte enas om att Sigismund inte fick krönas till svensk kung, med mindre än att han i sin kungaförsäkran lovade att rätta sig efter Uppsala mötes beslut. Malaspina, som följt Sigismund till Stockholm, uppmanade kungen att agera principfast och inte acceptera de svenska kraven. Denna kompromisslösa hållning bidrog i sådan grad till att reta upp lutheranerna, att Malaspina anmodades att lämna landet och hertig Karl hotade att hans liv var i fara om han stannade kvar. Malaspina nekade dock att sätta sig själv i säkerhet. I slutändan, efter det att kröningen blivit flera gånger uppskjuten, blev Sigismund likväl tvingad att gå med på alla de svenska kraven, men den långa process som ledde dit hade för all framtid ohjälpligt försvagat hans ställning. Efter sin kungaförsäkran avgav Sigismund dessutom inför Malaspina en hemlig protest (nu i Archivio Segreto Vaticano), vari han förklarade att han inte kände sig moraliskt förpliktigad att uppfylla de löften som blivit honom avtvingade av kättare. Hans kungaförsäkran var med andra ord av noll och intet värde. (källa)
7. Censuren av kulturen motiverades med att man inte ville reta upp Nazityskland och därmed riskera en ockupation av Sverige, men enligt Maria-Pia Boëthius handlade det istället om att hålla den egna befolkningen i schack och att ingen på allvar tror att Tyskland skulle ha ockuperat Sverige på grund av böcker, revyer, teaterpjäser eller tidningsartiklar. Istället handlade det om att politikerna ville styra utan folkets inblandning genom att förhindra att misshagliga opinioner uppstod. De styrande oroade sig för att en sådan opinion kunde uppstå om folket fick kännedom om tyskarnas våldspolitik. (källa)