Vad betyder och hur uttalas risning
Risning uttalas ris|ning -en.
Ordformer och varianter av risning
Singular
- risning
- obestämd grundform
- risnings
- obestämd genitiv
- risningen
- bestämd grundform
- risningens
- bestämd genitiv
Risning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet risning
Fastlagsris förekom i en gammal sed från 1600-talet som innebar att man risade varandra, det vill säga att husfadern piskade familjemedlemmarna med riset, antingen på fettisdagen eller långfredagens morgon. Det skulle vara en symbolisk påminnelse om Jesu lidande. Risningen skulle ge bot och bättring. Den övergick under 1700-talet i en lek där barnen piskade sina föräldrar på morgonen och där sjusovarna utsattes för risbastu. Oftast användes björkris, även om annat ris förekom. Liknande traditioner lever fortfarande i exempelvis Lettland och Tjeckien.
Vintergröna träd hade både praktisk och symbolisk betydelse. Vissa barrträd tillskrevs dessutom apotropeiska (ont-avvärjande) egenskaper. Liksom enen symboliserade granen med sina vassa barr ett skydd mot onda makter för både levande och döda. Gran användes därför vid exempelvis risning i samband med begravningar. Även julgranen kan från början ha haft en sådan innebörd.
