Vad betyder och hur uttalas rättsstat
Rättsstat uttalas rätts|stat.
Ordformer och varianter av rättsstat
Singular
- rättsstat
- obestämd grundform
- rättsstats
- obestämd genitiv
- rättsstaten
- bestämd grundform
- rättsstatens
- bestämd genitiv
Plural
- rättsstater
- obestämd grundform
- rättsstaters
- obestämd genitiv
- rättsstaterna
- bestämd grundform
- rättsstaternas
- bestämd genitiv
Rättsstat är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet rättsstat
Liberalismens nära relation till demokratin innebär att ideologin ofta förknippas med vissa särskilt utmärkande fri- och rättigheter. Till dessa hör yttrande-, religions- och organisationsfrihet, liksom allmän och lika rösträtt, mänskliga rättigheter och äganderätt. Liberaler värderar också rättsstaten högt, vilket bland annat innebär att de tror på lagstyre och oskuldspresumtion. För många, men långt ifrån alla, liberaler är det viktigt med en fri marknadsekonomi.
Som politisk-filosofiskt begrepp bygger nationalstaten på Jean Bodins verk under 1500-talet, och hänger, enligt Ali Khan, löst samman med folksuveränitetsprincipen (som utvecklades av Salamancaskolan). Filosofiskt är nationalstaten en legitimeringsprincip för staten som hör samman med nationalismen, och ställs som kontrast till bland annat kungadömet av Guds nåde, och rättsstaten. I detta sammanhang betecknar en rättsstat en stat som grundar sig på medborgarskap i stället för blodsband, där alla etniska grupper har samma rättigheter, delaktighet i det politiska och ekonomiska livet, och deras kulturer värnas i samma utsträckning. Nationalstaten i denna betydelse innebär en oförenlighet med minoritetspolitik och med kulturell mångfald. Redan från och med Hugo Grotius ifrågasattes emellertid den nationella folksuveränitetsprincipen (liksom universalsuveräniteten som kännetecknade kolonialismen), till förmån för en territoriell suveränitetsprincip, vilket blivit den gällande synsättet i internationell rätt, det är territoriellt suveräna stater som är aktörer i internationell rätt, och inte nationer.
Polisstat är en stat där en maktfullkomlig poliskår, ofta en hemlig polis, upprätthåller ordningen med hjälp av godtyckligt övervakande, censur, frihetsberövande, angiveri och ibland tortyr och avrättningar, utan att medborgarna har tillbörligt skydd från domstol eller någon annan rättsinstans. En polisstat skiljer sig därför från en rättsstat.
En rättsstat är en stat därättssäkerhet råder. Definierande drag är självständiga domstolar och en verkställande offentlig makt som verkar inom ramen för positiv rätt tillkommen genom en allmänt vedertagen metod. Ordet rättsstat är först känt från Robert von Mohl som satte det i motsats till polisstat. Rättsstaten kan även beskrivas som den enskildes rättsskydd mot staten själv eller övergrepp från staten.
